Se upp för krogragget, 9 mars

Det är fredag förmiddag, på schemat står en civilrättsövning inskriven. Gränsdragningen mellan straffrätt och civilrätt är av stor vikt för oss som poliser att känna till, eftersom det tillika är gränsdragningen mellan vad vi ska och inte ska arbeta med.

Låt mig ge ett exempel på en civilrättslig fråga, som vid första anblicken uppfattas som högst polisiär. Tänk dig att du under en lördagskväll är i goda vänners sällskap på något flott danspalats, låt oss för enkelhetens skull kalla det för Spy bar. Du rör dig smidigt och elegant över dansgolvet likt en graciös tupphane, samtidigt som du putsar dina fjädrar inför den kvinnliga publiken. Plötsligt händer det du väntat på, en förtjusande ung kvinna hörsammar dina kväkande parningsläten och accepterar ditt förslag om en kopp te hemma hos dig. Grattis!

Den till synes härliga ungmön visar sig vara inflyttad från soliga Karlstad, med avsikt att bosätta sig i storstan. Du är naturligtvis en genuin adelsman som vill påvisa din gästfrihet och säger i förbifarten att hon kan bo hos dig, i utbyte mot viss ömhet och lättare hushållsarbete.

Det går några dagar, och du känner dig snuvad på konfekten. Hon bjuder varken på ömhet eller på hushållsarbete, och när nästa helg står för dörren vill du bli av med henne i händelse av att du just denna helg skulle träffa kvinnan i ditt liv. Men, hon fullständigt vägrar att lämna din minimalistiskt inredda våning. Eftersom du inte är någon våldsverkare lyfter du nu luren och ringer efter polisen.

Polisen anländer, till vilka du förklarar att den odrägliga kvinnan vägrar att lämna din bostad trots allvarsamma uppmaningar. Polisen samtalar med både dig och kvinnan, varefter de förklarar att det här är en civilrättslig fråga som ska lösas av tingsrätten alternativt kronofogden. Civilrättslig, säger du frågande till de båda konstaplarna. Jo, förklarar konstapel Klang, eftersom att den för dig okända kvinnan nu bedöms ha sin bostad i din slarvigt städade ungkarlslya saknar polisen befogenhet att ingripa. Civilrättsliga tvister är helt enkelt inte en polisiär fråga.

Så var försiktig med vem du bjuder hem, och var för guds skull återhållsam med dina löften så att du undviker att hamna mitt i det civilrättsliga träsket…

Klart slut, 8 mars

Den beryktade radiotentan är äntligen avklarad, och vi kan i och med detta säga klart slut till radioutbildningen. Med handen på hjärtat var den faktiskt inte fullt så svår som ryktet skvallrat om. När det nu blott återstår några månader på skolan känns det skönt att lägga avklarade moment i ryggsäcken. En ryggsäck som förövrigt vid det här laget börjar bli relativt välfylld med kunskap.

Till sommaren väntar aspiranttjänstgöringen, och då får vi chansen att fylla på nyss nämnda ryggsäck med erfarenhet. Det bästa med den här uttjatade ryggsäcken är att den inte väger ett endast gram, oavsett hur mycket kunskap och erfarenhet vi proppar i den. Tänk om alla ryggsäckar kunde vara så…

En TV-dokumentär om trafiken, 8 mars

Trafikövervakning är en prioriterad arbetsuppgift för den öppna polisverksamheten. Visste du att 3500 människor världen över omkommer i trafiken – varje dag. Med stöd av en kalkylator får jag det till att 1,2 miljoner människor således faller offer för trafikdöden varje år.

För tio år sedan cyklade fyra av dem pekingbor till arbetet varje dag, idag tar fyra av fem pekingbor bilen istället. Det talas om att trafiken är den nya världsepidemin, som skördar allt fler dödsoffer år efter annat.

Bilen är med andra ord inte enkom ett miljöproblem. Ur den aspekten är det lite festligt, att den högintelligenta människan uppfunnit en mackapär som tar kål på både oss människor och jorden vi bor på.

Allt detta lärde jag mig av att se på SVTs dokumentärserie Korrespondenterna under tiden jag författade det tidigare inlägget.

Svårt att andas, 26 februari

Akutsjukvård är ett av de basämnen vi läser under samtliga terminer på Polishögskolan. Här får vi lära oss grunderna i prehospitalt omhändertagande, eller den vård som ges till en skadad innan dess att sjukvårdspersonal anlänt till platsen. Det kan vara allt från livräddande åtgärder, lägga om sårskador och dämpa blödningar, till att stabilisera nacke och identifiera skallskador vid exempelvis trafikolyckor.

Det är inte bara vuxna som skadas i vårt samhälle, och således ska vi även lära oss att ge vård till barn. På bilden syns en sammanbiten Jani som lyssnar till hur han på bästa sätt tar hand om ett spädbarn som har andningssvårigheter.

 

Trångt i bankomatkön, 25 februari

Delkursen ”Brott i nära relation” närmar sig första halvlek, och har så här långt kommit att bjuda på mängder av ömsom spännande ömsom avskyvärda ingredienser. Här om dagen fick vi, under ett seminarium i beteendevetenskapen, det tveksamma nöjet att stifta bekantskap med ett antal obehagliga typer som på film berättade om sina erfarenheter av övergrepp mot barn och kvinnor.

Här hade vi hjälp av det vi lärt oss från en tidigare delkurs, om psykisk ohälsa, då det inte är helt ovanligt att den här typen av brottslingar lider av olika antisociala personlighetsstörningar. Psykopaten är kanske den mest välkända av dem, som helt saknar empatisk förmåga och därför inte ser någon som helst skillnad mellan att tränga sig i bankomatkön eller hugga framförvarande person i ryggen med en kniv.

Det jag slås av under filmvisningen är att samtliga förbrytare ser tämligen normala ut till det yttre. En av dem är präst, en annan jobbar i en matbutik och en tredje är snickare. Här gäller det att se upp, så att dina fördomar om hur en brottsling bör se ut inte spelar dig spratt. Och naturligtvis måste du också se upp, så att du inte helt plötsligt ser gemene man som brottsling. Inte helt enkelt, om vi säger så.

 

Allt närmre verkligheten, 5 februari

I fjärde terminen märks det att pusselbitarna börjar falla på plats för oss. Det är inte längre en vetenskap att identifiera brott eller att styrka uppsåt, och skillnaden mellan medtagen och gripen är tydlig. Det märks även på undervisningen som får en allt tydligare verklighetsförankring.

Detta gäller inte minst vapenundervisningen, som inte längre handlar om hur du ska dra ditt vapen utan snarare styr mot hur du ska hantera vapnet i olika situationer och miljöer. Springskytte, skytte från skydd och skyl, olika målscenarios, etc. Ja, det börjar helt enkelt bli mer verklighetsnära.

När du har kommit så här långt i utbildningen känns det nästan som att stå på mållinjen. Du har lärt dig hur fort tiden på skolan går, och är medveten om att du knappt hinner tänka innan du står där med ett examensbevis i handen. Det kan stundtals kännas orättvist gentemot alla andra utbildningar, som så ofta är en enda lång längtan efter slutet.

En Alexander på skjutbanan

MiRakel-apparat, 2 februari

Ett av de ämnen som vi läser över fyra terminer är radio. Eller nja, läser kanske vi inte gör i någon större utsträckning utan snarare knappar och rattar på en radio. Och det är så klart inte vilken radio som helst, här är det alltså frågan om polisens kommunikationsradio – som benämns RAKEL.

Rakel

När vi ska lära oss RAKEL-apparaten så känner jag mig ungefär så som jag föreställer mig att en relativt genomsnittlig farmor känner inför att för första gången i livet lära sig använda en mobiltelefon. Ingenting är logiskt, och det är svårt att begripa hur allt fungerar.

Låt mig för blotta nöjets skull droppa en handfull begrepp som vi ska behärska. Vad säger du om DGNA, DMO, Gateway, Trunkering, PTT, UDSL, Simplex, Semiduplex… and the list goes on. Om du bara vet hur, då kan den där miRakel-apparaten i princip både koka ägg och göra deklarationen åt dig. Men du måste veta hur, och det är någonstans där som det hela blir svårt.

Vem ska man tro på, 1 februari

Lagtorget är vår övningsmiljö här på Polishögskolan, och den här dagen skulle vi testa våra färdigheter vid lägenhetsbråk. En kvinna ringer polisen och säger att hon blivit slagen av sin man. Polispatrullen anländer till platsen och möter en nyvaken och berusad man som påstår att allt är i sin ordning. Kvinnan sitter med kläderna på i sovrummet och gråter, men vill inte berätta vad som har hänt. Hur ska poliserna komma vidare?

Nathalie lyckas efter en stund vinna kvinnans förtroende och får henne att berätta allt mer om händelsen. Joakim som samtalar med mannen får höra en helt annan version om vad som inträffat och får höra att det snarare är kvinnan som är boven i dramat. Vem ska poliserna välja att tro på? Kan dem göra det enkelt för sig och tro på kvinnan, eftersom det känns mer troligt att mannen slagit sin fru än vice versa?

Till den här övningen har skolan hyrt in professionella skådespelare. Kvinnan fäller riktiga tårar, mannen upplevs berusad på riktigt. Det är en knivig uppgift för Joakim och Nathalie, som genom hela övningen övervakas av resterande klassen. Dom löser uppgiften galant och burar in rätt person. Stilfullt och elegant, som vanligt!

 

Ny termin – nya utmaningar, 29 januari

Så här mot slutet av januari rullar vi in i fjärde terminen som under de kommande tio veckorna ska behandla våld i nära relation. Delkursen behandlar valda delar inom brottsbalkens tredje, fjärde och sjätte kapitel, det vill säga brott mot liv och hälsa, brott mot frid och frihet samt sexualbrotten.

Den här typen av brott väcker känslor hos de flesta, och är inte helt okomplicerade att arbeta med. En man som slår en kvinna, en kvinna som slår ett barn, ett barn som förgriper sig på ett syskon. Ja, jag tror du förstår varför det väcker känslor.

Här får vi även särskild anledning att utmana våra samhälliga normer. Tänk dig en man som får höra att hans fru har haft en affär med en kollega på jobbet, var på han tappar befattningen och ger frun en örfil. I juridiska termer är det tal om en misshandel, och varken du eller jag skulle väl rynka på näsan om kvinnan gjorde en polisanmälan. Men hur skulle du tänka om rollerna var omvända, det vill säga att kvinnan ger mannen en örfil när hon får höra om hans affär på jobbet. Har han då förtjänat örfilen, eller ska han vända sig till polisen för att göra en anmälan?

Eller tänk dig följande scenario. En kille talar om för sin tjej att hon måste sminka sig bättre, göra sig av med den urringade favorittröjan och byta ut kjolen mot ett par byxor. Ringer det några varningsklockor? Och så vänder vi på steken igen, tjejen talar om för sin kille att han måste raka sig, dra en kam genom håret och kasta bort den välanvända collagetröjan. Hör du fortfarande varningsklockor?

Det är den här typen av ämnen som vi resonerar om i ämnet beteendevetenskap. Etik, moral, normer och värderingar är intressant på så vis att de skiljer sig åt beroende på var, när och hur du är uppvuxen. Håller du med?

Går som tåget, 19 januari

Det börjar dra ihop sig till tenta, som någon humorlös person förlagt till lördag klockan 08.00. Till dig som inte riktigt hängt med i mina bloggsvängar på sistone, det handlar alltså om att vi ska examineras i tioveckorskursen psykisk ohälsa, missbruk och social utsatthet.

Jag hade en plan inför tentan. Planen var att förlägga större delen av mitt tentapluggande till en tågresa tur och retur till Skövde, samt den ensamma och sysslolösa hotellnatten som där till hörde. Planen sprack då det visade sig att det är oerhört sövande att åka tåg, samt att konferensresor med Polisförbundet inte alls är så sysslolösa på kvällstid som jag tidigare trott.

Således sitter jag denna vecka kvar i samma båt som föregående vecka, och det är nu hög tid att komma igång med pluggandet. Men va fasiken, det kommer ju en dag imorgon också…

Civilkurage, 18 januari

I helgen styrde vi in på Armémuseum på Riddargatan, ett besök som planerats sedan fem år tillbaka. Bättre sent än aldrig, ett ordspråk som används allt för sällan i vår moderna och jäktade värld. Hur som helst, på Armémuseum fick jag lära mig mer om vår svenske hjälte Raoul Wallenberg och de välgärningar han tog sig an i Budapest under slutet av andra världskriget. Oerhört intressant att lyssna till berättelsen om denne mytomspunne man. På plats i museet fanns hans halvsyster som bidrog till den fascinerande berättelsen.

Vad jag framförallt tog till mig var hennes syn på hjältemannaskap. Du förstår, hon sa så här: ”Hjälte…? Han var bara så som en människa ska vara”. Det är naturligtvis inte så att hon vill förringa det faktum att han räddat livet på tiotusentals människor under krigets slutskede. Nej, hon menar snarare att det är ett uttryck av civilkurage som alla människor borde ha. Civilkurage är ett viktigt begrepp, som jag kan tycka blir allt svagare i samhället. Det är trots allt i mångt och mycket bristen på civilkurage som ger bovar och banditer utrymme att härja fritt på våra gator.

Om ett par veckor får vi på Polishögskolan besök av en man som överlevt koncentrationslägret i Auschwitz. När jag pratade med honom här om dagen förstod jag hur mycket civilkurage betyder för människors liv, bokstavligt talat alltså. Vi pratar en del om civilkurage på polisutbildningen, och vad det betyder för oss. Vad betyder det för dig?

Julskinkan är historia, 4 januari

Plötsligt sitter vi där igen, samlade i skolans aula. Julskinkan har knappt hunnit passera matsmältningsapparaten när utbildningen på nytt drar igång här i Sörentorp. Det är inte tal om att mjukstarta året, som inleds med en tre timmar lång föreläsning om ond bråd död. En läkare från rättsmedicin går igenom alla tänkbara former av dödsorsaker, med tillhörande detaljerade bilder. Vasst våld, trubbigt våld, drunkning, köld, brand, strypning, hela paketet. Frågan är om man någonsin kommer att vänja sig vid att se vanföreställda och avlidna kroppar. Jag vet inte.

Om en vecka är det min tur att besöka bårhuset där vi ska konfronteras med livlösa människokroppar. Som en del i utbildningen ingår att känna på likstelhet, känna igen likfläckar och betrakta olika långt gångna likomvandlingar. Likomvandling är för övrigt ett lite snällare ord för kroppens förruttnelseprocess, som sätter igång i princip i samma stund som livet lämnar kroppen. Det här med döden är ett av de inslag jag minst uppskattar med polisyrket. Men det är väl som med alla yrken, att det finns mindre uppskattade inslag. I mitt tidigare yrke var det bokföringen…

Nytt år, nya utmaningar!

Tomten är efterlyst, 18 december

Ibland känns det som om tiden praktiskt taget står still. Du vet, den där gången när regnet faller allt för tätt, den iskalla vinden ligger på rakt i ansiktet och du väntar på bussen som ska komma om fem minuter. Det kan ju kännas som en hel evighet.

På Polishögskolan är det dock precis tvärt om. Här går tiden så rasande fort att du med nöd och näppe hinner ta ett par andetag på fem minuter. Jag kan inte riktigt förstå att det redan är årets sista dag på skolan, och att tomten just i skrivande stund slår in de sista julklapparna och är i full färd med att lasta säckar i släden. Herre gud, det känns ju som att vi knappt hunnit påbörja terminen efter sommaruppehållet. Det kan antagligen ses som ett starkt bevis på att utbildningen är väldigt rolig, tror du inte?

Igår hade Studerandeförbundets föreläsningsserie säsongsavslutning, Hasse Aro från Efterlyst var siste talare att kliva upp framför publiken i aulan. Och vet du vad, han hävdade att minst tio mord samt ytterligare ett par tusen övriga brott klarats upp tack vare Efterlyst som nu till våren sänts i hela 20 år. Tiden går, som sagt.

Ja ja, egentligen skulle jag bara önska dig som söker till Polishögskolan en riktigt god jul. Och om det är någon annan som läser bloggen, god jul även till dig. Hoppas tomten ger dig det du önskat dig, vare sig det är en bidé, bäver eller Alladin-ask.

Och med risk för att uppfattas som lite pretentiös så vill jag avsluta med en uppmaning. Visa lite extra kärlek och omtanke för dina medmänniskor under julhelgen. Säg hej till en hemlös, håll upp en dörr och le åt en äldre dam, ge din mamma en extra kram. Sprid lite extra värme helt enkelt, det är ju så himla enkelt!

God jul allesammans!

Du är inte riktigt stabil, 17 december

Polisen åker inte helt sällan till personer som mår psykiskt dåligt och som följd av detta behöver psykiatrisk vård. Under vissa omständigheter har Polisen både en möjlighet och skyldighet att med tvång se till att den som är i behov av vård faktiskt får det. Du har naturligtvis hört om det uppmärksammade fallet med konstfackstuderande Anna Odell. Hon låtsades vara en sådan person som polisen med tvång skall föra till psykiatrisk vård. Hon ville kalla det för konst. Konstigt, anser jag.

Lagen som behandlar detta är LPT, eller Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård. Idag har vi övat praktiskt på just denna lag, i en av lägenheterna på Lagtorget. Som polis har man att ta ställning till två saker, om personen lider av en allvarligt psykisk störning samt om personen är farlig för sig själv eller någon i sin omgivning.

Att avgöra om en person lider av boarderline, scitzofreni, grandiosa vanföreställningar eller psykos är sannerligen ingen enkel uppgift. Men övning ger färdighet, så är det ju.

Övning på lagtorget

Underhållande Rikspolischef, 5 december

Polisanställda har ett eget fackförbund, Polisförbundet, som antagligen har högst medlemsprocent av alla fackförbund i landet. Nära nog samtliga polisanställda är medlemmar, åtminstone 97 procent av dem. På Polishögskolan finns fackförbundet representerat genom ett lokalt förbundsområde för de som studerar på skolan. Genom att vara medlem i förbundet får du bland annat ett mer omfattande försäkringsskydd, stöd och hjälp i olika studierelaterade frågor, hjälp vid skadetillbud, etc.

Men framför allt får du ta del av de föreläsningar som studerandeförbundet arrangerar. I princip varje vecka är det en ny intressant föreläsare som står i aulan och mässar. Rikskriminalpolisen, Säkerhetspolisen, Riksmordkommissionen, Psykiatrin, NOVA-gruppen, Piketen, Nationella insatsstyrkan, Baseball-ligan, Hasse Aro, för att bara nämna några.

Förra veckan hade studerandeförbundet bjudit in Rikspolischefen Bengt Svensson. Förvisso har jag tidigare skakat hand och pratat kort med honom, men hade för den sakens skull inte en aning om att han är så underhållande och medmänsklig. På TV kan han lätt uppfattas som aningen torr, korrekt och styltig, men i själva verket är ju karln fullständigt lysande som högsta ledare för polisverksamheten. Inte minst med hänsyn till att han är oerhört inspirerande och engagerad, i kombination med något som enklast beskrivs som ett levande uppslagsverk om polishistoria. Och en sak som jag har lärt mig är betydelsen av att ta lärdom av historia för att fatta kloka beslut för framtiden…

Bengt Svensson

Examensarbete om bemötande, 4 december

Den ständigt lika glada Jimmy och jag spenderade större delen av fredagen i ett arkiveringsrum på polisstationen vid Torkel Knutssonsgatan. Vi letade efter underlag till vårt examensarbete som har titeln ”Bemötande och dess konsekvenser”.

Liksom titeln skvallrar om är tanken att vi ska söka samband mellan polisens bemötande och dess konsekvenser hos motparten. I syfte att avgränsa vårt arbete har vi valt att undersöka bemötandet vid enklare trafikbrott, såsom bilbältesbrott och mindre trafikförseelser mot trafikförordningen.

Några av de frågor vi söker svar på är om olika bemötanden kan ha olika effekter på brottsprevention (förmå människor att inte begå brott), förtroendet för- och relationen till polisen, benägenheten att neka till brottet, etc. Någon gång i mars ska examensarbetet vara färdigställt, så vi har ju några dagar på oss.

Visste du förresten att Torkel Knutsson var riksråd i Sverige under slutet av 1200-talet, att han dömdes till döden och halshöggs på det som idag är Götgatsbacken.

20.000 ungdomar, 3 december

Storleksordningen tjugotusen ungdomar stormade byggnaden där endast ett halvdussin poliser uppehöll sig. Men även om ljudnivån var hög så blev situationen aldrig riktigt farlig. Byggnaden var nämligen Stockholmsmässan i Älvsjö, ungdomarna var mässbesökare som skulle lära sig mer om eftergymnasiala utbildningsalternativ. Här ibland fanns representanter från landets olika universitet och högskolor, kriminalvården, försvarsmakten och naturligtvis även Polisen.

Nathalie och jag svarade på besökarnas frågor om polisutbildningen och rekryteringen, samtidigt som de fick testa på att lyfta den 77 kilo tunga dockan som är ett av flera fysiska moment under rekryteringsprocessen till Polishögskolan.

Det var både roligt och nyttigt att representera Polishögskolan på mässan, inte minst för att det var så många tjejer och personer med utländsk bakgrund som visade intresse för polisyrket. Det är även nyttig träning att besvara samma fråga om och om… och om igen, utan att för den skull se uttråkad ut. Jag tror att vi klarade uppgiften relativt bra…

Push up, 1 december

Det talas en del om att studerande på Polishögskolan är väldigt träningsintensiva. Kanske kan den här bilden bekräfta ett sådant påstående? Det du ser är ett gäng blivande poliser som tränar armhävningar. Men till skillnad från vanliga armhävningar använder man här sina kollegor i syfte att öka belastningen.

Eller vänta, egentligen tror jag det var en sådan gruppkram i samband med att gänget på bilden klarade bilkörningen. Det är svårt att urskilja, men jag tror mig se Jani, Jakob, Alexander och David någonstans i högen.

Träning?
 

Lucky Luke vs Lucky Lucy: 0-1, 27 november

Emellanåt finns det särskild anledning att lyfta fram enskilda beundransvärda prestationer, och idag är ett sådant tillfälle. Kan du gissa vem som var klassens bästa skytt vid kompetensprovet som jag skrev om här om dagen? Nä, hur skulle du kunna gissa det. Hur som helst så var det faktiskt Ella som smällde högst när det verkligen gällde. Jag kan inte nog beskriva hur vi alla imponerades över hennes fullständiga dominans i skjuthallen. Ella som genomförde sitt senaste resurspass blott ett par dagar innan provet ägde rum. Och resurspassen är till för dem som kan behöva lite extra stöd för att klara av kompetensprovet.

Vad ska man säga, när det verkligen gäller är det en kvinna vi kan lita på! Way to go, Ella…

Pang - Pang - Pang, 23 oktober

På onsdag smäller det. Bokstavligt talat. Jo, för på onsdag är det dags för oss att examineras i skytte. Kompetensprovet, som det kallas, består av tre olika moment. Det första momentet är precisionsskytte från tjugo meter, följt av nödvärnsdraget från sex meter samt avslutningsvis skott från höjd beredskap.

Vid nödvärnsdraget har du vapnet i hölstret, från vilket du på en tid av tre sekunder ska hinna dra, ladda, sikta och skjuta mitt i målet. Höjd beredskap innebär att du har dragit ditt vapen och riktar det mot marken, förberedd att på ett par sekunder höja vapnet och skjuta. Mitt i prick, så klart.

Sammanlagt skjuter du femton skott, samtliga måste träffa målet varav tretton skall sitta centralt med träff i cirkeln. Under avslappnade förhållanden är det ingen sensation om du lyckas, men med lite press och stress som den avgörande examinationen medför så är det plötsligt en utmaning värd namnet. Om jag kommer att lyckas, det får vi veta först på onsdag. Håll tummarna är du snäll…

Don´t do drugs, 20 november

Delkursen som vi just nu läser heter ”Psykisk ohälsa, missbruk och social utsatthet”. Här får vi bekanta oss med olika psykiatriska begrepp så som schizoaffektivt syndrom, antisocial personlighetsstörning, borderline, m.fl. Studerandeförbundet på Polishögskolan arrangerade en riktigt värdefull föreläsning som rätade ut en hel del frågetecken kring just dessa begrepp. För det här med psykisk ohälsa är inget du snyter rakt ur näsan en blåsig novemberdag, I´ll tell you that much.

Drogmissbruk är ytterligare ett inslag i kursen som fängslar mig. Med handen på hjärtat hade jag mycket dålig koll på droger innan jag började på utbildningen, i sådan utsträckning att jag faktiskt inte kände till skillnaden mellan narkotika och kokain. Som en del i utbildningen får vi klämma och känna på både droger och diverse tillbehör som används till missbruket, och idag vet jag så klart att kokain är ett narkotikaklassat preparat. Typ.

På det hela taget är det sant som jag brukar säga, att polisutbildningen är oerhört allmänbildande…

Narkotikaklassade preparat

Bullar i ugnen, 17 november

Emma tycker att det luktar jäst. Jag vet inte hur hon brukar baka sina bullar, men i min värld finns det ingen som helst släktskap mellan doften av jäst och stanken av likvätska. För jo, det var just likvätska vi fick vädra näsan med under dagens övning i kriminalteknik. Tänk dig den mest vidriga odör som biter sig fast i näsan och varar hela dagen lång. Brrr.

En man hade tagit sitt eget liv i bostaden genom att linda in sig i elkablar som kopplats till vägguttaget. Jag protesterade först mot den orealistiska övningen, men fick hastigt svälja mina ord då det visade sig att scenariot var hämtat från ett verkligt fall.

I lägenheten fanns en hel del spår som om de lades i rätt ordning, bit för bit, talade för att det just var tal om ett självmord. Den här gången blev det därför inte aktuellt med något gripande. Emma hade dessutom bråttom hem, kanske till bullbaket… vad vet jag.

Allmän eller offentlig, 15 november

Det finns några som inte håller med, men en av de mest färgstarka och roliga lärare på skolan är Thord. Han blev polis på tidigt 60-tal och är duktig på att skildra Stockholm så som det var förr, ur ett polisperspektiv. Eftersom jag personligen finner glädje i att lära om det förgångna lyssnar jag med extra uppmärksamhet när Thordan pratar, och beundrar det faktum att han varit polis i snart femtio år.

Idag skulle det handla om ordningslagen och alkohollagen, vilket inte alla gånger är helt enkelt. Först och främst måste man reda ut begreppen, vad skiljer allmän plats från offentlig plats och på vilket vis är en allmän sammankomst annorlunda från en offentlig tillställning. Ja, nånstans där började dagen…

Moraliska dilemman, 12 november

Fältstudieveckan går mot sitt slut. Förväntningarna om en innehållsrik och givande vecka infriades med god marginal. Det som är särskilt glädjande är att jag den här gången faktiskt förstod och hängde med i de flesta situationer som utspelade sig under veckan. Juridiken, poliskunskapen och bastatiken (säkerhetsarbetet) upplevdes som relativt bekant från utbildningen, vilket känns bra med hänsyn till att det nu återstår blott sex månader till examen.

Några av de upplevelser som jag tar med mig kretsar kring etik, moral och empati. Vissa situationer är kniviga att förhålla sig till. Låt mig ta ett exempel som handlar om en farbror i 70-årsåldern. Denna goa farbror bor mitt ute i djungeln, ett par mil från närmsta tätort, långt från busslinjer och tunnelbanor. Denne gamle man blev av med sitt körkort för ett antal år sedan i samband med en rattfylla. Således har han inte många andra transportmedel att förlita sig på annat än två halta ben samt den gamla bilen han äger. Bilen som för övrigt är obesiktigad, och därför belagd med körförbud.

Vad skulle du vilja göra när du anträffar denne mysfarbror i trafiken? Vilken nytta gör egentligen ett saftigt bötesbelopp? Kommer han då att ta sitt körkort? Eller kommer han fortsättningsvis att gå de fem kilometer fram till busshållplatsen? Eller beställer han en taxi för den ytterst blygsamma pension han tjänat in efter ett långt och hårt arbetsliv? Om du hade varit farbrorn i fråga, hur hade du då gjort?

The law is the law, var det någon som sa. Men är det verkligen så enkelt alltid? Ja, hur det än är så står det klart att vissa situationer kommer bli mer besvärliga än andra i konstapel Klangs yrke.

Nedslag i verkligheten, 8 november

Så har det äntligen blivit dags igen, dags för oss polisstuderande att ta pulsen på polisverksamheten utanför grindarna vid Sörentorp. Det som sker utanför dessa grindar brukar i vardagligt tal på Polishögskolan kallas för verkligheten. Och i verkligheten är allt som sker lite mer spännande än det som annars är på låtsas. Lite rörigt det där, måste jag säga.

Den här gången var jag nära att hamna i Göteborg, vilket jag bävade för, men lyckades i sista stund få en placering här i Stockholm. Inget ont om Göteborg, men visst är det bekvämare att sova i sin egen säng om nätterna. I synnerhet för mig som har en ny och skön säng där hemma.

Det heter egentligen fältstudievecka, men de flesta omnämner det SAO. Under denna vecka ska vi titta närmre på barn- och ungdomsärenden, narkotikaärenden samt trafikövervakning. Vi får en placering i ett polisdistrikt där personer från de olika verksamhetsområdena guidar runt oss, i verkligheten alltså. Under veckan får vi även åka med ingripandeverksamheten, IGV. Dessa resor brukar inte sällan vara höjdpunkten på hela fältstudieveckan.

Jag känner på mig att det kommer bli en intressant och spännande vecka. Kanske får jag anledning att återkomma till detta i bloggen längre fram…

Verkligheten säger, klart slut

Lugna Gatan, 2 november

De flesta invånare i Stockholm känner på ett eller annat sätt till Fryshuset och dess grundare Anders Carlberg. Carlberg, som för övrigt även spelade en av huvudrollerna vid den historiska kårhusockupationen i Stockholm 1968, har sedan mitten på 80-talet engagerat sig i utvecklingen av Fryshusets verksamhet för ungdomar. Jag kan inte låta bli att imponeras av människor likt Anders Carlberg, som intresserar sig så starkt för grupper i samhället som annars har svårt att göra sin röst hörd.

Men jag ska inte fördjupa mig mer i den saken. Dagens blogginlägg ska komma att handla om Lugna Gatans besök på Polishögskolan, ett av Fryshusets många sociala projekt till förmån för ungdomar.

Längst fram i aulan står den här dagen fyra representanter från just Lugna Gatan. På ett stundtals mycket underhållande vis skildrar dessa individer en verklighet som många av oss aldrig tidigare bevittnat eller kommit i kontakt med. Det handlar om utanförskap, drogberoende, kriminalitet, jakten efter en identitet och i mångt och mycket ett liv utan vuxna förebilder. Jag undrar hur det kommer sig att en så betydande del av samhället kan se ut så här, år 2009, i ett Sverige som svämmar över av välfärd där människor slentrianmässigt åt höger och vänster köper lyxbilar, dyra lägenheter och dricker paraplydrinkar på flådiga restauranger.

Det här kan kanske vara nackdelen med polisyrket. Det är svårt att blunda för, och värja sig mot samhällets och marknadsekonomins misslyckanden. För visst måste det vara ett misslyckande för samhället, när unga och kreativa människor växer upp i en miljö som präglas av våld, droger och kriminalitet. Som jag ser det behöver vi fler Fryshus och Lugna Gator, fler som liksom Anders Carlberg intresserar sig för dem som har svårt att göra sin röst hörd…

Föreläsning om Lugna Gatan
Röd gubbe, 29 oktober

Jag kan tycka att jämställdhetskampen tagit sig orimliga proportioner när somliga strider för att byta ut ”herr Gårman” vid våra obevakade övergångsställen till en kjolklädd kvinna. Herr Gårman har trots allt plikttroget tjänat vid våra övergångsställen i fler år än jag kan minnas. Frågan är om jag i framtiden kommer lära mina barn att inte gå mot röd gumma vid det bevakade övergångsstället. Time will tell.

Hur det än är med den saken så övar vi på Polishögskolan batongteknik mot vad vi kallar en redman-gubbe. Den här gången är det dock en tjej som gömmer sig under skyddsdräkten. Ella heter hon faktiskt.

Även om de flesta av oss önskar att det saknades behov så är våldsanvändning en del i polisyrket. När det kommer till batongen så gäller det att minimera skadorna på angriparen genom att rikta slagen mot rätt ställen på kroppen, vilket i stridens hetta är svårare än du må tro. Det visar sig tydligt när Ella i sin röda dräkt går till våldsam attack mot John, den stilige Kalmariten till höger i bild.

För övrigt har det visat sig att redman-dräkten även tjänar ett annat syfte. Den som är iklädd dräkten upplever något som närmast kan liknas vid en ångbastu, det blir tydligen glödhett där inne. Kanske är det därför dräkten är röd, men det är förstås bara mina fria spekulationer under en sen onsdagskväll…

 Röd gubbe

Kör, bara kör, 28 oktober

Nedräkningen har startat, på fredag är det dags examineras i ungdomskursen. Lagen om unga lagöverträdare, LUL, är fylld av spännande paragrafer som bland annat reglerar förhörstider, utredningar, gripande, etc. riktade mot personer under 15 eller andra fall 18 år.

Förra veckan genomförde vi en övning där gärningspersonen var under 18 år. Jag fick det stora nöjet att arbeta tillsammans med starke Jimmy, och tillsammans skulle vi ta oss an ett personrån vid glasskiosken på Lagtorget. Förvisso lyckades vi gripa en misstänkt gärningsperson som kort senare visade sig vara skyldig, men det stod ändå klart att både Jimmy och jag måste läsa in oss mer på lagstiftningen.

I måndags tentade vi av vapenjuridiken, vilket var en på gränsen till stötande upplevelse. Jag tänker tyvärr inte berätta varför, men den dagen det är dags för dig att tenta vapenjuridiken kanske du kommer att förstå vad jag syftade på. Avslutningsvis kan jag även skvallra om att vi ska genomföra det stora manövreringsprovet på polisbilskörningen idag. Håll tummarna för oss!

Vem är ansvarig, 20 oktober

I början av oktober, mitt under pågående ungdomskurs, pratar justitieminister Beatrice Ask om en skärpning av föräldraansvaret när barn idkar skadegörelse. Syftet är att lyfta fram föräldrarnas ansvar för fostring av barnen.

Egentligen är förslaget inte särskilt revolutionerande, då föräldrar redan med gällande lagstiftning kan bära ekonomiskt ansvar för barnens illdåd. Frågan är varför det väcker en sådan het debatt.

Å ena sidan kan det förefalla självklart att föräldrar bör stå till svars när barnen förstör. Under den senaste tiden har en våg av ungdomsrelaterad skadegörelse sköljt över landet, och vem om inte föräldrarna bör ta ansvar för detta. Tynnered, en stadsdel i Göteborg, har drabbats av över 150 bilbränder kopplade till ungdomar. Uppsala vittnar om motsvarande dåd, och vi läser i princip dagligen om ungdomars våldsamma framfart runt om i landet utan att ens höja på ögonbrynen. Är det då egentligen så konstigt att föräldrar ska stå till svars?

Å andra sidan kan det tyckas oskäligt att föräldrar ska vaka över sina barn dygnet runt. Vi har alla varit unga och de flesta av oss hittade på olika pojkstreck, eller. Kanske är jag för gammal, men på min tid eldade vi dock varken bilar eller containrar. Våra pojkstreck bestod i att gnissla på grannarnas fönsterrutor med frigolit, eller busringa till folk på kvällarna utan att säga något när de svarade. Hör och häpnas, i min ungdom ansågs jag vara stökig. Mot bakgrund av dagens tidningsrubriker kan jag inte riktigt förstå varför.

På tal om pojkstreck, varför finns det inga flickstreck? Hur kommer det sig att vi sällan ser eller läser om tjejer som väller fram längs gatorna och förstör allt som kommer i dess väg? Eller är det bara en tidsfråga?

Må hända är jag kontroversiell, men som jag ser det bär föräldrarna det största ansvaret för barnens gärningar. Goda så väl som onda gärningar. Så tänker jag nu, och så tänkte jag även i min ungdom.

Hur tänker du?

I bakluckan på en Volvo, 14 oktober

Ett av de mest lärorika inslagen i utbildningen är de olika praktiska övningarna vi har. För hur mycket vi än läser och resonerar i teorisalarna så kan du ge dig fasiken på att verkligheten lyckas framställa en händelse som vi inte kunnat förutse i skolbänken.

Låt mig ge ett exempel från här om dagen. Efter att vi i klassrummet tragglat modellen för vägspärr samt metoder för kontroll av fordon med förhöjd hotbild om och om igen tänkte jag, nu måste för guds skull allt vara sagt som sägas kan om vägspärrar.

När det sedan drog ihop sig till övning skulle det dock visa sig att verkligheten än en gång tog oss med överraskning. När vi ställt upp vår vägspärr, i syfte att eftersöka en förrymd psykiskt sjuk och oerhört farlig kvinna, rullade den första bilen in och allt höll på att gå tokigt. Den manliga föraren i en Volvo kombi verkade rekorderlig, bilen såg tom ut och var en hårsmån från att få rulla vidare. När Jimmy kikar in genom den tonade bakrutan ser han dock att en kvinna ligger gömd i bagageutrymmet.

Problemställningen som nu stod framför oss var hur vi skulle få ut kvinnan ur bilen. Går bagageluckan att öppna från insidan, eller ska den modigaste av oss (det vill säga Jimmy) kliva fram och öppna luckan. Eller ska vi ge föraren av bilen äran att öppna åt oss. Hur skulle du ha gjort för att uppnå maximal säkerhet? Under tiden vi överväger våra alternativ är det en vis man i patrullen som kommer på det hemliga fjärde alternativet, att låta kvinnan klättra över i baksätet och därefter kliva ur bilen. Och ja, så fick det helt enkelt bli den här gången. Hur det blir nästa gång, det får framtiden utvisa.

Som sagt, övningar är ett av de mest lärorika inslagen…

I bakluckan på en Volvo

Östra Real, ungdomar från verkligheten, 13 oktober

Som ett delmoment i ungdomskursen ingår att varje studiegrupp skall besöka en skola och där hålla i ett lektionstillfälle. Studiegrupp tre, som består av gourmanden Jimmy, Saabentusiasten Jakob, prickskytten Jani, mig själv samt den polska björnen Alexander, hade äran att genomföra skolbesöket på gymnasieskolan Östra Real på Östermalm i Stockholm.

Temat för lektionen var etik och moral, där genomförandet bestod i en gruppövning för eleverna med efterföljande diskussion. I förhållande till de tidigare skolbesöken vi genomfört var just den här klassen oerhört engagerad och studiemotiverad, till vår stora glädje. Således hade vi inga som helst svårigheter att få gehör och genomföra lektionen. Det var nästan så att jag övervägde att bli gymnasielärare där ett tag, men tog ändå mitt förnuft till fånga och beslutade mig för att behålla inriktningen mot polisyrket. Rätt eller fel, det får framtiden utvisa.

Nu återstår för oss att ta reda på hur besöket skall rapporteras och redovisas, men känner jag studiegrupp tre rätt så kommer det gå alldeles galant. Vi är ju faktiskt en riktigt duktig grupp, om det är okej att vara lite skrytsam…

Filmtajm, 9 oktober

Det är fredag, solen skiner och skogen invid Sörentorp formligen exploderar i höstens allra vackraste färger. I aulan nalkas filmvisning, och det enda som kan tyckas saknas är popcornen. Men det är inte riktigt en sådan film, det ska handla om brottsdrabbade ungdomars möten med polisen.

”Jag önskar att polisen kunde visat lite mer hänsyn” säger en märkbart besviken tjej. En kille med utländsk bakgrund berättar att han kände sig anklagad, trots att han själv var brottsoffer. Av filmen framgår med all tydlighet att polisen rent generellt kan bli bättre på att möta människor, så väl unga som gamla.

Faktum är att just det här med bemötande är något jag gått och tänkt på en längre tid. Vad beror det på att poliser inte helt sällan brister i sina möten med samhällsmedborgarna? Är det blott en konsekvens av polisens många möten med allmänt ohövliga lagtrotsare som olyckligt skvätter över även på skötsamma och ibland utsatta individer?

Det är farligt att sticka ut hakan för långt, i synnerhet när jag inte har insyn i hur förutsättningarna och omständigheterna ser ut i verkligheten, där och då. Men visst får jag väl önska och hoppas att vi kan bli bättre på det som är så oerhört viktigt, att behandla alla människor med respekt och omsorg. Eller?

Otäckt våld, 7 oktober

Idag hade jag det tveksamma nöjet att delta på en föreläsning om gatuvåldet och dess konsekvenser. Helt ovetandes om vad som väntade stövlade jag rakt in i käftsmäll av otäcka bilder på brutalt misshandlade medmänniskor. Och vet du vad, det var så olustigt att jag tog mina stövlar och stapplade ut ur salen innan föreläsningen ens nått halvlek. Blek, kall och svettig tog jag flykten mot en närliggande soffa.

Jag vet inte vad som hände, eller varför. Ilska och sorg över vad vissa människor gör mot andra människor har antagligen ett finger med i spelet. En ung flickas krossade käke gjorde ont i hela mig. Vad tänkte personen som orsakade den skadan på? Eller gjorde han ens det? Tänkte alltså.

Flera personer hade svimmat under föreläsningen, och på något sätt så gläder det mig. Det gläder mig att mina studiekamrater berörs i sådan utsträckning att det blir för mycket. Precis som det blev för mycket för mig…

Vad heter det på latin, 6 oktober

Först händer ingenting, sen händer ingenting, sen händer… allting. Inte många dagar efter att vi tagit oss igenom trafiktentan var det dags att på nytt kliva in i skrivsalen, den här gången för att examineras i den teoretiska delen av vapenkursen. Vad är det för skillnad på single action och double action? Och vad heter egentligen den där lilla fjädern som pressar fram manteln? Puh!

Pennan fick inte vila många dagar innan nästa tenta stod för dörren, nu var det pepparspray som skulle avhandlas. När får den användas, vilka effekter kan förväntas och vad heter eländet på latin? Jag hade förväntat mig en kort och lättsam tenta, men riktigt så enkelt var det inte.

Nu väntar jag med spänning på resultaten från var och en av skrivningarna, vilket faktiskt är riktigt roligt. Under en mycket kort period levde jag i villfarelsen om att ha skrivit alla rätt på både trafiken och vapen. En mycket kort period, bör understrykas. När snacket går efter skrivningarna så landar man hastigt i verkligheten och inser hur lätt det är att slarva bort viktiga poäng. Skit också!

Radio Rix 107,1 , 2 oktober

Under fredagen utsattes vi för ett plötsligt och oförberett test i kommandoorden och bokstaveringsmodellen för radioanvändning. Du förstår, man kan inte bara på måfå välja ett namn i syfte att förtydliga en bokstav. F som i Fredrik fungerar med andra ord inte. Nej, Filip ska det vara. F som i Filip. Sånt där är tydligen viktigt att kunna när du manövrerar en polisradio.

För att göra det lite krångligare, som så många gånger annars, är det någon rastlös poliskommissarie som dessutom bestämt att vi ska kunna bokstaveringsmodellen på engelska. Och då blir det inte längre F som i Filip. Då snackar vi F som i Foxtrot.

Det skulle visa sig att Emma har stenkoll på bokstavering och kommandoord. Vilken tjej hon är, den där Emma – hon hade full pott, alla rätt. Radiooperatörerna på polisens länskommunikationscentral, LKC, längtar redan efter att få konversera med Emma via radio…

Hur var det med hockeyfrillan, 30 september

Den 25 augusti redogjorde jag här i bloggen för ett knepigt case i trafiken. Minns du mannen med hockeyfrilla som från passagerarsätet fattat tag om ratten medan kvinnan i förarsätet läste kartan.

Jag lovade att återkomma med svaret, hur det egentligen förhöll sig i juridisk mening. Scenariot är intressant, främst då det illustrerar hur svårbedömda vissa händelseförlopp faktiskt kan vara. I samband med att jag konstruerade scenariot så eftersöktes svaret på gåtan hos ett antal för mig tillgängliga trafikpoliser och jurister. Och du må tro att svaren spretar i alla tänkbara riktningar.

Det finns blott ett fåtal rättsfall som behandlar liknande frågeställningar, och inte heller här tycks bedömningarna vara helt och fullt konsekventa. Kanske är det rent av så att tjusningen med polisyrket speglas i det faktum att alla svar inte ligger på bordet. Emellanåt är det helt enkelt så att vi inte har en aning om vad det är för brott som eventuellt har begåtts, och vem som möjligtvis kan ha begått dem.

Det enda som med viss säkerhet kan sägas om just det här fallet är att frisyren hos mannen som styrde fordonet inte torde ligga honom till last vid en rättslig prövning. Så om du går i tankar om att spara ut till en stilfull hockeyfrilla - go wild!

It´s all about the kids, 28 september

Jaha, nu lämnar vi alltså trafiken bakom oss och blickar fram mot nästa delkurs – ungdomar. Jag föreställer mig att det här kommer bli en intressant delkurs, då ungdomar är en särskilt prioriterad målgrupp för polisverksamheten.

Att vara ungdom i dagens moderna samhälle är ingen picknick i parken. För all del, jag tror de flesta av oss kan vittna om att det aldrig varit helt enkelt att vara ungdom. Men jag vill ändå påstå att det är tuffare idag än det var på min tid, på det glada 30-talet. Eller vänta, riktigt så gammal är jag kanske inte.

Statistiken skvallrar om att tryggheten för ungdomar har blivit väsentligt sämre under de gångna tio åren, framförallt när det gäller utsatthet för olika våldsbrott så som personrån, misshandel och sexualbrott. Det är med andra ord inte bara så att ungdomar begår brott, de blir även utsatta brott i allt högre grad.

Polisyrket kretsar inte uteslutande kring att jaga bovar och lösa brott. Mötet med brottsoffret bör vara minst lika viktigt, i synnerhet då det handlar om unga brottsoffer. Vi vet alla hur besvärlig en dålig start på dagen kan vara, och vilka följder det kan få. Föreställ dig då vilka konsekvenser en dålig start på livet kan få…

Vi står här och blickar uppåt, 25 september

I princip anser jag att vi har valt en sund samhällsmodell i Sverige, där vi medborgare ges ett visst inflytande över hur våra politiker ska styra landet. Jag tror det kallas demokrati. Efter ett antal år i skuggan har vi nyligen återtagit täten i tävlingen ”världens högsta skattetryck”, vilket på sätt och vis kan vara ärofyllt. Det bottnar trots allt i ett solidariskt förhållningssätt där vi värnar kollektivismen. Förebilden lär vara den där Robin Hood som en gång i tiden fann det vara skäligt att ta från de rika och ge till de fattiga. Och visst tycker väl ändå de flesta av oss att han gjorde rätt, eller?

Nu är ju inte det här en politisk blogg, så varför pratar jag överhuvudtaget om detta. Jo, under gårdagen meddelade Rikspolisstyrelsen att inga polisstudenter ska antas till Polishögskolan i Sörentorp under hela 2010, ett beslut som inte minst påverkar lärare och anställda på skolan. Hur tänkte man egentligen?

Kan det vara en konsekvens av vår politiska modell. Kan det vara så att höger hand inte riktigt förstår vad vänster hand har för sig. I det här fallet får höger hand symbolisera våra politiker, och vänster hand symboliserar polisverksamheten.

När man befinner sig i marknivå och blickar uppåt i systemet kan det vara svårt att se helheten och se de riktiga proportionerna. Det är lätt att dra förhastade slutsatser och peka ut fel syndabockar. Men oavsett hur saker och ting egentligen förhåller sig är jag frustrerad. Frustrerad över hur verkligheten ser ut, och vilka konsekvenser det får för vanliga människor som liksom jag står här på marknivå och blickar uppåt. Det ser ju så väldigt konstigt ut…

Mästerskapsseger och bränt gummi, 23 september

Dagens dominerande samtalsämne på Polishögskolan är med största sannolikhet det spektakulära rånet i Västberga under onsdagsmorgonen. Ur matsalens lummiga sorl kan ordet ”helikopter” urskiljas gång efter annan under lunchen. Samtidigt som jag tuggar i mig en inte helt välsmakande vegetarisk chili sin carne tänker jag, hur frustrerande det måste kännas för de poliser som befann sig på platsen mitt under pågående rån. Att stå på marken och snopet se på medan gärningspersonerna försvinner iväg - i en helikopter. Shit alltså.

Men nu var det egentligen inte rånet jag tänkte orda om här idag. Nej, jag tänkte faktiskt nämna ett par rader om bilkörning för omväxlingens skull. Du förstår, det stod polisbilskörning på schemat vilket idag skulle innebära att vi manövrerar var sin polisbil på en körplan med uppställda koner. I likhet med hinderbanan, som jag berättade om här om dagen, ska varje student klara av att på en begränsad tid forcera en bana bestående av hinder av olika slag. Det ska köras slalom både framåt och bakåt, bakas in i trånga garageplatser och göras stiliga och fläckfria fickparkeringar. Om bilen så mycket som vidrör någon av konerna under körningen blir föraren underkänd.

Till skillnad från den hemska hinderbanan är det här ett relativt underhållande moment. Jag accelererar kraftigt på vägen mot banan, sluter ögonen och låtsas vara Mattias Ekström på väg mot mästerskapsseger i DTM. Motorn maxvarvar, däcken skriker och det dröjer inte lång stund innan kupén fylls med lukten av bränt gummi. Äsch, riktigt så dramatiskt var det naturligtvis inte. Men icke desto mindre, jag vidhåller att bilkörningen är mer underhållande än hinderbanan.

Kör försiktigt!

En samling engagerade polisstudenter, 22 september

I takt med att dagarna bokstavligen rusar förbi oss så kommer den stundande delkursexaminationen allt närmre. Lite här och var på Sörentorp kan du beskåda hur studenter i grupp bläddrar fram och tillbaka i en till formatet liten pärm i en härligt signalröd färg, den så kallade ordningsbotskatalogen. I denna kan vi utläsa hur mycket det kostar att i trafiken köra över en heldragen linje, hur dyrt det är att glömma bilbältet samt hur en felaktigt utfärdad ordningsbot skall makuleras. Med mera. Det börjar helt enkelt dra ihop sig för tentan i trafikkursen. 

Dagen till ära har jag i mycket gott sällskap av min nya studiegrupp diskuterat kontorsföreläggande, primärrapport, rådrum och trafikmålsanteckning. Eller ja, i själva verket körde vi fast redan på kontorsföreläggande som vi yvigt och högljut diskuterade under ett flertal timmar. Helt underbart faktiskt.

På tal om den nya studiegruppen så vill jag passa på att lyfta fram Alexander, Jimmy, Jacob och Jani som fyra fantastiskt trevliga gruppmedlemmar. Tillsammans har vi lyckats genomföra intressanta diskussioner och konstruerat riktigt givande övningar åt gruppen. Det är precis så här en samling engagerade polisstudenter ska samarbeta.

Tack killar!

Hinderbanan, that´s the shit, 21 september

Jag vet inte vem som först kom på idén att placera en serie bockar, stockar, bildäck och diverse övriga svårforcerade trähinder längs med ett smalt löpspår. Men det råder ingen tvekan om att den här personen har för mycket fritid och helt saknar förståelse för vad som kan anses vara sunt och behagligt tidsfördriv.

Som om det inte vore besvärligt nog att ta sig runt den här brokiga slingan med hinder kom personen i fråga dessutom på att den skulle avklaras på en begränsad tid (9 min, 30 sek för kilar, 11 min för tjejer). Och för att krydda till det lite extra slängde han in en löprunda i skogen mitt under spektaklet. Jag förstår ingenting. Vad hände med schack och pingis, där snackar vi ju faktiskt riktig kvalitétsunderhållning. Typ.

Men hur det än är med den saken så är jag stolt. Stolt över att hela klassen på första försöket klarade det obligatoriska provet, den djävulska hinderbanan. Och vem hade kunnat misstänka att Alexandra skulle vara så snabb, eller att Wictor skulle slå David.

Du skulle varit där, vilken dag alltså!

Tunnelseende, 16 september

En cyklist har blivit påkörd av en bil, varefter bilen kört in i ett träd. Passageraren i bilen, som saknar bilbälte, avlider på platsen till följd av uppkomna skador vid kollisionen med trädet. Föraren av personbilen, tillika den avlidnes maka, chockas svårt av händelsen. Cyklisten är tillsynes oskadd och vill avvika från platsen.

Från åskådarplats förefaller dagens övning vara tämligen enkel och lätthanterlig. Men låt dig inte luras av åskådarperspektivet, för oss som agerade poliser på plats var det faktiskt en tuff prövning.

Trots att det är en övning och blodet bara är på låtsas så stiger pulsen och synfältet begränsas till det vi kallar ”tunnelseende”. Bemötandet av vittnen, journalister och nyfikna förbipasserande på olycksplatsen blir bristfälligt när vi lägger hela vår fokus på en arbetsuppgift i taget. Trots att jag befinner mig i ett moln av avgaser reflekterar jag inte över att den krockade bilen fortfarande står med motorn igång.

Patrull 0207 och 3260 löste slutligen uppdraget till full belåtenhet. Nu återstår nästa utmaning, att avrapportera händelsen med hjälp av alla möjliga och omöjliga system och blanketter. Om jag får raljera lite här så ska vi skriva rapporter på allt som händer i vår omgivning, om det så bara är en gran som spontantappat en kotte i djupaste urskogen.

Mer om rapportering en annan dag.

Är det sant, 14 september

En bekant till mig hade läst en tidningsartikel om den nya förarutbildningen för blivande poliser och berättade för mig att han tyckte det var märkligt att detta inte funnits tidigare. Vad hade inte funnits, undrade jag. Förarutbildning, svarade han.  Av artikeln hade han hade fått intrycket av att bilkörning var ett helt nytt inslag i polisutbildningen. Naturligtvis är det inte så.

Imorse, när jag befann mig någonstans mellan sömn och vakenhet, hörde jag på nyheterna att polisstudenters attityder och värderingar för första gången skulle kontrolleras. Märkligt, min egen upplevelse är att just attityder och värderingar spelade huvudrollen under hela rekryteringsprocessen till Polishögskolan.

Vad ger egentligen media för bild av polisen, och vad ska människor tro? Nä, jag vet inte.

Åttiomiljoner träffar, 11 september

Är det fler än jag som reagerar på dagens datum, den 11 september. De flesta av oss minns var vi befann oss, och vad vi gjorde just detta datum för åtta år sedan. Mycket har hänt, och mycket har förändrats efter de tragiska händelser som utspelade sig denna hemska tisdag år 2001. Sökordet ”september 11 attacks” ger ca 80.000.000 träffar på Google.

En mycket god vän till mig förbereder sig just nu inför sitt uppdrag i Afghanistan, en av många konsekvenser i terrorattackernas kölvatten. Världen krymper och gränserna suddas ut, kommer vi se fler inslag av terror även här i Sverige?

Jag kan inte förstå vad som driver människor till mörka handlingar. Har denna ondska alltid funnits bland oss, eller är det något som evolutionen fört med sig? Just den här dagen, den 11 september, är det dessa funderingar som snurrar i mitt huvud.

Vad tänker du på?

Ps! Världskändisen Zlatan Ibrahimovic ger 7 miljoner träffar, Abba 20 miljoner, Britney Spears 67 miljoner, Barack Obama 75 miljoner.