"Jag är stolt över mitt yrkesval"
Stefanie Najafi kommer gående över fältet på Polishögskolans område. Hon har polisbagen slängd över ena axeln och studerandeuniformen på sig. De nötbruna ögonen glittrar och leendet är stort. Hon är stolt över att hon ska bli polis.
- Jag har inte ångrat en sekund att jag valde polisutbildningen. Det är roligt och varierande och jag känner att jag kommer till min rätt här, säger hon.
Idag läser omkring 1 600 studenter på Polishögskolan. Det är en brokig blandning människor med olika erfarenheter och kunskaper. Stefanie känner sig ”svensk” men har utländska föräldrar, pappa är från Iran och mamma kommer från Österrike.
Ungefär 15 procent av studenterna på Polishögskolan har annan bakgrund än svensk, d.v.s. en av föräldrarna är född i ett annat land än Sverige.
Stefanie är 23 år och har drömt om att bli polis så länge hon kan minnas. Nu är hon en bra bit på väg men det har krävts mod och många överväganden innan hon tog steget fullt ut.
- Redan när jag började gymnasiet valde jag en skola som har specialiserat sig på utbildningar som förbereder för uniformsyrken, för mig var det jättebra, jag fick en inblick och ökad förståelse för vad det innebär att arbeta inom polisen.
Så fort det blev möjligt för Stefanie att söka till polisutbildningen gjorde hon det.
- Jag var 20 år första gången jag sökte. Spänd, glad och förväntansfull berättade jag för alla att jag ville bli polis. Jag blev fruktansvärt besviken när jag fick beskedet att jag inte kom in – trots att jag hade klarat alla tester. Jag föll på min låga ålder.
- När jag inte kom in på polisutbildningen började jag fundera på vad jag skulle göra istället - valet föll på idrottsvetenskap. Jag flyttade till Halmstad och påbörjade mina studier på Högskolan men jag trivdes aldrig riktigt och slutade efter bara ett par månader. Jag valde att resa under en period istället och ganska snart började jag plugga på socionomprogrammet. Allt var frid och fröjd i några månader men sedan kom funderingarna igen – det var ju polis jag ville bli!
Att uppfylla en dröm
- Redan när jag började den uniformsförberedande gymnasieutbildningen blev pappa skeptisk. Han är själv högutbildad och tyckte att jag snävade in mina framtida valmöjligheter. Jag förstod tidigt att han inte tyckte att polisyrket var något att satsa på, att det var ett farligt yrke med dåliga arbetstider och låg lön. Självfallet tog jag intryck av det han sa men jag ville ändå ge det en chans.
- Andra gången jag sökte in på Polishögskolan var det ett mycket medvetet och genomtänkt val. Jag vägde fördelar och nackdelar fram och tillbaka och kom till slut fram till att det viktigaste för mig var att uppfylla min dröm. Polisyrket kändes dessutom bredare och mer omväxlande än att arbeta som socionom. Den här gången berättade jag inte för någon att jag sökte in.
- Det var först när jag tackat jag till min plats som jag släppte ”bomben”. Pappa blev chokad, men det var jag beredd på. Många av mina kompisar och min mamma tyckte däremot att det var roligt att jag ville bli polis och gratulerade mig
Stefanie lämnade västkusten för några år i Stockholm.
- Helst ville jag läsa polisutbildningen på Växjö universitet men jag kom inte in där så det blev Polishögskolan i Solna istället. Jag börjar vänja mig vid att bo i Stockholm även om jag fortfarande tycker att det är lite väl stort.
Polisutbildningen varvar teori och praktik. Ena dagen är det kriminalteknik på schemat och då kan det handla om att söka spår på en brottsplats. Nästa dag kan det bli en djupdykning i polislagen.
- Utbildningen är väldigt rolig och vi läser många olika ämnen, som vi måste kunna hantera när vi kommer ut. I polisyrket har du ständigt kontakt med människor och då måste du känna dig själv väl. Jag är social, lugn och hetsar inte upp mig så lätt, det har jag nytta av. Självfallet hoppas jag också att mina språkkunskaper ska ”öppna dörrar” till människor.
Många kulturer
Stefanie talar svenska, tyska och persiska och hon har med sig kultur och traditioner från Sverige, Iran och Österrrike.
- Jag hoppas att mina erfarenheter och kunskaper kommer att hjälpa mig att bli en riktigt bra polis. Jag tror att det är värdefullt att det finns många olika människor inom poliskåren med olika perspektiv, det kan skapa dynamik och balans och på sikt goda resultat och ett ökat förtroende för Polisen.
Numera är även Stefanies pappa stolt och glad över att hans dotter har valt polisyrket.
- Det är så roligt, pappa har helt ändrat uppfattning, Nu är han den första att berätta för vänner och bekanta att jag utbildar mig till polis och han gör det med stolthet i rösten.