Vilken avslutning alltså, 14 juni

Trots att regnet duggade tätt över Stockholm var fredagen den 11 juni en alldeles fantastisk dag. Just den här regniga fredagen skulle vi i Stadshuset utav Rikspolischefen Bengt Svensson serveras vår examen.

Dagen till ära hade Justitieminister Beatrice Ask knåpat ihop ett vackert tal, och som om inte detta var nog hade hon dessutom tagit på sig finbyxorna. Stockholmspolisens musikkår trumpetade de allra skönaste toner, och Polisförbundets 2:e vice ordförande höll ett underhållande tal. Även Polishögskolans rektor, Ebba Sverne Arvill, tog till ord inför publik och förväntansfulla polisaspiranter.

Ja, på det hela taget var det som sagt en alldeles fantastisk dag, och en mycket vacker avslutning på två oerhört givande och roliga år på Polishögskolan. Från den här tiden tar jag med mig så många minnesvärda händelser och ögonblick att det skulle räcka till… ja, jag vet inte vad. En tjock bok kanske.

Nu ska dock ett nytt… kapitel i den boken inledas. Hur detta kapitel ska skrivas får framtiden utvisa. Men min stora förhoppning är att det kommer innehålla motsvarande positiva inslag som i redan skrivna kapitel.

Och med dessa ord tackar jag för att du läst min blogg, om så bara en eller två gånger. Jag hoppas att du genom den fått en viss insikt i hur det är att läsa och leva på Polishögskolan. Samtidigt vill jag passa på att tacka lärare, personal, studiekamrater och alla andra som bidragit till att dessa två år varit så givande och positiva.

Tack!

*Klart slut*

Paketöppning, 28 maj

Här om dagen fick vi varsitt stort paket, innehållandes en komplett polismundering. I lådan fanns även en proper mössa, stiliga byxor och en finskjorta med tillhörande slips. Also known as högtidsuniformen. Denna uniform lär ni stifta närmare bekantskap med den 19 juni, då ett par tusen konstaplar bär just denna under kronprinsessans bröllop. För visst ska du följa bröllopet?

Figuranter, 27 maj

En ung pojke vid namn Oskar har tragiskt förolyckats i en trafikolycka, och nu höjs kritiska röster mot den tilltagande biltrafiken i det lilla samhället. Föräldrar och ungdomar har sökt tillstånd för att demonstrera, vänsterautonoma grupper har anslutit. Raggare och näringsidkare på orten upprörs över detta, och mobiliserar sig mot demonstrationen.

Där har du grundplåten för dagens kommenderings-övning, som är avslutningen i kursen som behandlar arbete med folksamling. Den här dagen agerade min klass figuranter, vilket betyder att vi spelar olika roller i scenariot. Om jag har någon framtid som skådespelare ska jag låta vara osagt, men min gestaltning av Bert, näringsidkaren och ordföranden i den lokala företagarföreningen, var fullständigt lysande. Typ.

Det blev en del tumult. Flaskor kastades, bilar förstördes, handgemäng mellan demonstranter… men när dammet lagt sig hade poliserna lyckats gripa gärningsmän och säkerställt att demonstrationerna kunnat genomföras. A job well done.

Slutövning, 26 maj

Rubriken skvallrar om att detta är den sista övningen på skolan. Och låt mig tillägga, den roligaste övningen. Här fick vi chansen att konsolidera våra kunskaper från fyra terminers studier, med ett brett inslag av uppdrag för mig och min kollega, Alexandra.

Ungdomar drack sprit på torget, inbrottstjuvar härjade hos Qvist, en kraftigt berusad kvinna låg utanför grindstugan, en efterlyst våldsbrottsling ertappades vid en trafikkontroll, en snattare hade envarsgripits på Görans livs, en efterlyst kvinna kolliderar med en mamma med barnvagn, en blottare härjade i Sköntorp, etc. Ja, det var en händelserik och brottsintensiv dag på Sörentorp denna dag. Och tur var väl det, för vad skulle jag och Alexandra annars öva på?

This is the beginning of the end, 10 maj

Det är så när som på dagen ett år sedan invigningen av bloggen på Polishögskolans webbplats, med sedvanlig servering av snittar och bubbel. Ettårsjubileet firades genom att vi påbörjade den allra sista delkursen, som går under benämningen Polisens uppdrag och roll II. Delkursen kan lättast beskrivas som ett uppsamlingsheat där vi dels repeterar tidigare lärdomar, samt fångar upp lagstöd och godbitar som inte fångats upp i tidigare kurser.
När det återstår så här kort tid av utbildningen går allt av bara farten. Knoppar brister, de många gräsytorna på Sörentorp grönskar och det råder allmän glädjeyra bland oss studenter. Examensarbetet är godkänt, tentorna är avklarade och om blott fem veckor ska vi fortsätta att utvecklas på utsidan om grindarna.

Om du som läser dagens inlägg är en av de 8.000-10.000 personer som har för avsikt att söka till polisutbildningen den 15 september så vill jag försäkra dig om att det är ett förbaskat klokt val. Jag har svårt att se en mer spännande och inspirerande utbildning än den du planerar att söka till.

I wish you the best of luck!

Kravaller i gympasalen, 26 april

Det här skulle bli en av de svettigaste måndagarna på mycket länge, eller kanske rent av någonsin. I full skyddsutrustning, inklusive sköldar och hjälmar, fick vi i uppgift att forcera det som på skolan kallas ”Mickes bana”. Banan består av diverse hinder att ta sig över, under och genom. Längs banan möter vi på stenkastande demonstranter, knivbeväpnade våldsmän, hotfulla demonstranter och skadade kollegor som skall tas om hand efter gängse normer. Som om inte detta vore nog så smyger det dessutom runt personer vars uppgift är att plocka utrustningen ur våra bälten.

En liten del av "Mickes bana".

Att utföra dessa uppgifter, i en instängd idrottshall med tonerna av det mest fruktansvärda skrål och skrän ur högtalarna, skulle visa sig både jobbigt och svettigt. Framför allt svettigt. Samtliga poliser såg nybadade och friskt rödrosiga ut när övningen var klar.

Så här i efterhand kan jag inte annat än vädja till er som planerar våldsamma demonstrationer eller aktioner, att i den mån det är möjligt förlägga dessa till den svalare delen av året. Låt oss säga januari?

Mental träning, är det rappakalja 16 april

Ett nytt och lite udda inslag i polisutbildningen är det som kallas för mental träning. I korta drag handlar det om att, med hjälp av små psykologiska knep å knåp, förmå en person att göra just så som du önskar. Till en början låter det som rena rappakaljan, men med lite eftertanke och övning så visar det sig vara så att människan är mer lättduperad och lättledd än du utan djupare reflektion kan tro.

Ett syfte med den mentala träningen är att minska våldsanvändningen vid ett ingripande. Och det får anses vara lovvärt, att Polisen söker metoder som ger alternativ till våld. De som är mest framgångsrika på den här spelplanen kan i princip lämna kvar batong, pepparspray och tjänstevapen i skåpet. I princip alltså, för om den mentala träningen havererar kan det vara skönt att gräva i bältet efter ett vapen i någon form. 

Taggtråd eller tårar, 15 april

Nationella insatsstyrkan är kanske den mest mytomspunnen enheten inom Polisen. Det snackas om livsfarliga killar som käkar taggtråd, välter bilar, borstar tänderna med spillolja och sover med öppna ögon hängandes upp och ner i toppen av ett barrträd.

Men så här om dagen står en korpulent äldre herre i aulan och berättar om empatiska, ödmjuka familjefäder som kramas och gråter dagarna i ända. Enligt uppgift så är det just gänget i Nationella insatsstyrkan som han pratar om. Mannen som pratar har förövrigt varit chef över enheten sedan tidigt 90-tal, och tillskrivs därför mycket hög trovärdighet.

Jag blir naturligtvis oerhört förvirrad och vet inte riktigt vad jag ska tro. För att bringa klarhet i vad det egentligen är för filurer som utgör den där insatsstyrkan så anmälde jag mig till en av deras övningar under kommande vecka. Om det blir taggtråd eller tårar som kommer att skådas återstår att se, men oavsett vilket är det alltid lika intressant att delta när olika enheter inom Polisen har övningar.

LOVE, 6 april

Så har vi än en gång påbörjat en ny delkurs, den här gången handlar det om rasism, diskriminering och hatbrott. Faktum är att detta är den sista och avslutande delkursstarten på Polishögskolan. Nästa delkurs är den som förhoppningsvis varar under många år framöver, och som då skulle kunna bära namnet – verkligheten.

Hatbrott är alla de brott som begås med ett direkt eller indirekt motiv att kränka någon för dess sexuella läggning, trosuppfattning, hudfärg eller ursprung. Man hade kunnat hoppas att det i ett välutbildat välfärdssamhälle inte fanns brott som rymdes här under, men som de flesta av oss redan känner till är inte världen fullt så vacker. Än.

Hur det nu än är med den saken så börjar vi knyta ihop säcken och är faktiskt vid det här laget förhållandevis väl förberedda inför första arbetspasset på myndigheten som äger rum den 14 juni. För oss som kommer arbeta i Stockholm blir det extra spännande, eftersom vi kommer ut lagom till den enorma poliskommenderingen LOVE. Jo, för det är tydligen så att vår kronprinsessa ska gifta sig i mitten av juni…

Polismuseet, 5 april

De flesta av oss, för att inte säga alla, har en gång varit barn. Och visst håller ni med om att det var en på många sätt underbar tid i livet. Glass, godis, hopp och lek – all day long.

På senare tid har jag på nytt fått en smak av livet som barn, genom mitt uppdrag som kalaspolis på Polismuseet i Stockholm. Som kalaspolis åt ett dussin sexåringar är det svårt att vara riktigt vuxen, när alla barnen vill leka. Och jag måste erkänna att det är förbaskat roligt att för en stund lägga vuxenrollen åt sidan och istället springa hundraarton varv runt en polisbil i någon form av oändlig katt-och-råtta-lek.

Men vid sidan om leken har jag lärt mig hur välinformerade och kunniga dagens barn är. När en sexåring pratar om polisens radiokommunikationssystem, RAKEL, trillar jag baklänges av förvåning. När jag var sex år vette fasiken om jag kunde skilja en polis från traktens brevbärare. Eller så var det bara jag som var lite korkad. Vem vet.

Till er som ännu inte besökt Polismuseet vill jag leverera en uppmaning. Ta med er familjen på en tur i riktning mot Djurgården och Gärdet. Passa på att promenera längs den underbart vackra Djurgårdsbrunnskanalen, kasta en brödbit till den lokala ankan och vik sedan av i höjd med Tekniska museet. Där finner ni även Polismuseet, väl värt ett besök. Just nu pågår en utställning om Stockholmspiketen, där ni kan lära er ett och annat om hur deras vardag ser ut. Och en hel del annat spännande med polisiär anknytning, så som exempelvis en kalaspolis.

Elfte timmen-principen, 22 mars

Min vapendragare Jimmy och jag slog under hösten våra kloka (?) huvuden ihop inför det stundande examensarbetet. Redan under september månad var vi igång med planeringsarbetet, och hade ambitioner om att färdigställa hela examensarbetet före utgången av januari månad. Men som så många gånger förr så sitter vi nu här, med andan i halsen, i takt med att tidsfristen närmar sig sitt slut.

Varför är det så, att saker så ofta sker i sista minuten? Är det ett typiskt svenskt fenomen, eller opererar människor oavsett nationallitet efter elfte timmen-principen?

Hur det nu än är med den saken så är det oerhört trevligt att arbeta med Jimmy, denne kloka smålänning. Och arbetet, ja det ska komma att handla om polisens bemötande och dess konsekvenser vid enklare trafikbrott. Vi ville helt enkelt undersöka hur medborgarna upplever sig bli bemötta av polisen, och hur mötet påverkar brottsprevention och medborgarenas förtroende för rättsapparaten efter att de blivit rapporterade för brott i trafiken.

Om arbetet blir klart i tid, det håller vi tummarna för!

Sharaf – brott i nära relation, 16 mars

Vad är egentligen heder? För oss nordbor kan det i modern tid vara ett svårt ord att förhålla sig till. Heder kan liknas vid en individs aktiekurs i förhållande till andra individer, en form av måttstock av individens värde i en grupp. Det handlar helt enkelt om social status.

Det som ger social status, eller heder, är handlingar som bekräftar gruppens normer. Normsättande grupper är allt från samhället i stort till religiösa samfund, yrkeskategorier och andra subgrupper i samhället. 
Att vara hederlig i det västerländska samhället är att leva efter de lagar och rättssnören som samhället definierat, i kombination med en hög etik och moral. En hederlig person är således väl ansedd och får erkännande, det vill säga hög social status i samhället.

I vissa grupper har hedersbegreppet en särskilt stark ställning, där heder kan användas som ett eget rättsskipningssystem. Låt oss säga att du är medlem i ett kriminellt nätverk, samtidigt som du röjer information till polisen om gängets medlemmar. Den brustna hedern kan leda till att du berövas livet eller på annat sätt utsätts för hot eller våld från det kriminella nätverket. I hederns namn.

Motsvarande sker i hederskulturer där en kvinna bryter mot de normer som är definierade av gruppen. Ett brott mot normen kan bestraffas på samma sätt som i det kriminella nätverket, det vill säga med hot, våld eller i värsta fall död. Även här, i hederns namn.

Det sistnämnda är det vi kalla för hedersrelaterat våld. Ni minns Fadime, tjejen som 2002 blev en symbol för hedersvåldet i Sverige. Hedersbegreppet diskuteras i kursen ”brott i nära relation” och är särskilt svår att förhålla sig till. Sharaf betyder förövrigt heder på arabiska…

Se upp för krogragget, 9 mars

Det är fredag förmiddag, på schemat står en civilrättsövning inskriven. Gränsdragningen mellan straffrätt och civilrätt är av stor vikt för oss som poliser att känna till, eftersom det tillika är gränsdragningen mellan vad vi ska och inte ska arbeta med.

Låt mig ge ett exempel på en civilrättslig fråga, som vid första anblicken uppfattas som högst polisiär. Tänk dig att du under en lördagskväll är i goda vänners sällskap på något flott danspalats, låt oss för enkelhetens skull kalla det för Spy bar. Du rör dig smidigt och elegant över dansgolvet likt en graciös tupphane, samtidigt som du putsar dina fjädrar inför den kvinnliga publiken. Plötsligt händer det du väntat på, en förtjusande ung kvinna hörsammar dina kväkande parningsläten och accepterar ditt förslag om en kopp te hemma hos dig. Grattis!

Den till synes härliga ungmön visar sig vara inflyttad från soliga Karlstad, med avsikt att bosätta sig i storstan. Du är naturligtvis en genuin adelsman som vill påvisa din gästfrihet och säger i förbifarten att hon kan bo hos dig, i utbyte mot viss ömhet och lättare hushållsarbete.

Det går några dagar, och du känner dig snuvad på konfekten. Hon bjuder varken på ömhet eller på hushållsarbete, och när nästa helg står för dörren vill du bli av med henne i händelse av att du just denna helg skulle träffa kvinnan i ditt liv. Men, hon fullständigt vägrar att lämna din minimalistiskt inredda våning. Eftersom du inte är någon våldsverkare lyfter du nu luren och ringer efter polisen.

Polisen anländer, till vilka du förklarar att den odrägliga kvinnan vägrar att lämna din bostad trots allvarsamma uppmaningar. Polisen samtalar med både dig och kvinnan, varefter de förklarar att det här är en civilrättslig fråga som ska lösas av tingsrätten alternativt kronofogden. Civilrättslig, säger du frågande till de båda konstaplarna. Jo, förklarar konstapel Klang, eftersom att den för dig okända kvinnan nu bedöms ha sin bostad i din slarvigt städade ungkarlslya saknar polisen befogenhet att ingripa. Civilrättsliga tvister är helt enkelt inte en polisiär fråga.

Så var försiktig med vem du bjuder hem, och var för guds skull återhållsam med dina löften så att du undviker att hamna mitt i det civilrättsliga träsket…

Klart slut, 8 mars

Den beryktade radiotentan är äntligen avklarad, och vi kan i och med detta säga klart slut till radioutbildningen. Med handen på hjärtat var den faktiskt inte fullt så svår som ryktet skvallrat om. När det nu blott återstår några månader på skolan känns det skönt att lägga avklarade moment i ryggsäcken. En ryggsäck som förövrigt vid det här laget börjar bli relativt välfylld med kunskap.

Till sommaren väntar aspiranttjänstgöringen, och då får vi chansen att fylla på nyss nämnda ryggsäck med erfarenhet. Det bästa med den här uttjatade ryggsäcken är att den inte väger ett endast gram, oavsett hur mycket kunskap och erfarenhet vi proppar i den. Tänk om alla ryggsäckar kunde vara så…

En TV-dokumentär om trafiken, 8 mars

Trafikövervakning är en prioriterad arbetsuppgift för den öppna polisverksamheten. Visste du att 3500 människor världen över omkommer i trafiken – varje dag. Med stöd av en kalkylator får jag det till att 1,2 miljoner människor således faller offer för trafikdöden varje år.

För tio år sedan cyklade fyra av dem pekingbor till arbetet varje dag, idag tar fyra av fem pekingbor bilen istället. Det talas om att trafiken är den nya världsepidemin, som skördar allt fler dödsoffer år efter annat.

Bilen är med andra ord inte enkom ett miljöproblem. Ur den aspekten är det lite festligt, att den högintelligenta människan uppfunnit en mackapär som tar kål på både oss människor och jorden vi bor på.

Allt detta lärde jag mig av att se på SVTs dokumentärserie Korrespondenterna under tiden jag författade det tidigare inlägget.

Svårt att andas, 26 februari

Akutsjukvård är ett av de basämnen vi läser under samtliga terminer på Polishögskolan. Här får vi lära oss grunderna i prehospitalt omhändertagande, eller den vård som ges till en skadad innan dess att sjukvårdspersonal anlänt till platsen. Det kan vara allt från livräddande åtgärder, lägga om sårskador och dämpa blödningar, till att stabilisera nacke och identifiera skallskador vid exempelvis trafikolyckor.

Det är inte bara vuxna som skadas i vårt samhälle, och således ska vi även lära oss att ge vård till barn. På bilden syns en sammanbiten Jani som lyssnar till hur han på bästa sätt tar hand om ett spädbarn som har andningssvårigheter.

Trångt i bankomatkön, 25 februari

Delkursen ”Brott i nära relation” närmar sig första halvlek, och har så här långt kommit att bjuda på mängder av ömsom spännande ömsom avskyvärda ingredienser. Här om dagen fick vi, under ett seminarium i beteendevetenskapen, det tveksamma nöjet att stifta bekantskap med ett antal obehagliga typer som på film berättade om sina erfarenheter av övergrepp mot barn och kvinnor.

Här hade vi hjälp av det vi lärt oss från en tidigare delkurs, om psykisk ohälsa, då det inte är helt ovanligt att den här typen av brottslingar lider av olika antisociala personlighetsstörningar. Psykopaten är kanske den mest välkända av dem, som helt saknar empatisk förmåga och därför inte ser någon som helst skillnad mellan att tränga sig i bankomatkön eller hugga framförvarande person i ryggen med en kniv.

Det jag slås av under filmvisningen är att samtliga förbrytare ser tämligen normala ut till det yttre. En av dem är präst, en annan jobbar i en matbutik och en tredje är snickare. Här gäller det att se upp, så att dina fördomar om hur en brottsling bör se ut inte spelar dig spratt. Och naturligtvis måste du också se upp, så att du inte helt plötsligt ser gemene man som brottsling. Inte helt enkelt, om vi säger så.

Allt närmre verkligheten, 5 februari

I fjärde terminen märks det att pusselbitarna börjar falla på plats för oss. Det är inte längre en vetenskap att identifiera brott eller att styrka uppsåt, och skillnaden mellan medtagen och gripen är tydlig. Det märks även på undervisningen som får en allt tydligare verklighetsförankring.

Detta gäller inte minst vapenundervisningen, som inte längre handlar om hur du ska dra ditt vapen utan snarare styr mot hur du ska hantera vapnet i olika situationer och miljöer. Springskytte, skytte från skydd och skyl, olika målscenarios, etc. Ja, det börjar helt enkelt bli mer verklighetsnära.

När du har kommit så här långt i utbildningen känns det nästan som att stå på mållinjen. Du har lärt dig hur fort tiden på skolan går, och är medveten om att du knappt hinner tänka innan du står där med ett examensbevis i handen. Det kan stundtals kännas orättvist gentemot alla andra utbildningar, som så ofta är en enda lång längtan efter slutet.

En Alexander på skjutbanan

MiRakel-apparat, 2 februari

Ett av de ämnen som vi läser över fyra terminer är radio. Eller nja, läser kanske vi inte gör i någon större utsträckning utan snarare knappar och rattar på en radio. Och det är så klart inte vilken radio som helst, här är det alltså frågan om polisens kommunikationsradio – som benämns RAKEL.

Rakel

När vi ska lära oss RAKEL-apparaten så känner jag mig ungefär så som jag föreställer mig att en relativt genomsnittlig farmor känner inför att för första gången i livet lära sig använda en mobiltelefon. Ingenting är logiskt, och det är svårt att begripa hur allt fungerar.

Låt mig för blotta nöjets skull droppa en handfull begrepp som vi ska behärska. Vad säger du om DGNA, DMO, Gateway, Trunkering, PTT, UDSL, Simplex, Semiduplex… and the list goes on. Om du bara vet hur, då kan den där miRakel-apparaten i princip både koka ägg och göra deklarationen åt dig. Men du måste veta hur, och det är någonstans där som det hela blir svårt.

Vem ska man tro på, 1 februari

Lagtorget är vår övningsmiljö här på Polishögskolan, och den här dagen skulle vi testa våra färdigheter vid lägenhetsbråk. En kvinna ringer polisen och säger att hon blivit slagen av sin man. Polispatrullen anländer till platsen och möter en nyvaken och berusad man som påstår att allt är i sin ordning. Kvinnan sitter med kläderna på i sovrummet och gråter, men vill inte berätta vad som har hänt. Hur ska poliserna komma vidare?

Nathalie lyckas efter en stund vinna kvinnans förtroende och får henne att berätta allt mer om händelsen. Joakim som samtalar med mannen får höra en helt annan version om vad som inträffat och får höra att det snarare är kvinnan som är boven i dramat. Vem ska poliserna välja att tro på? Kan dem göra det enkelt för sig och tro på kvinnan, eftersom det känns mer troligt att mannen slagit sin fru än vice versa?

Till den här övningen har skolan hyrt in professionella skådespelare. Kvinnan fäller riktiga tårar, mannen upplevs berusad på riktigt. Det är en knivig uppgift för Joakim och Nathalie, som genom hela övningen övervakas av resterande klassen. Dom löser uppgiften galant och burar in rätt person. Stilfullt och elegant, som vanligt!

Ny termin – nya utmaningar, 29 januari

Så här mot slutet av januari rullar vi in i fjärde terminen som under de kommande tio veckorna ska behandla våld i nära relation. Delkursen behandlar valda delar inom brottsbalkens tredje, fjärde och sjätte kapitel, det vill säga brott mot liv och hälsa, brott mot frid och frihet samt sexualbrotten.

Den här typen av brott väcker känslor hos de flesta, och är inte helt okomplicerade att arbeta med. En man som slår en kvinna, en kvinna som slår ett barn, ett barn som förgriper sig på ett syskon. Ja, jag tror du förstår varför det väcker känslor.

Här får vi även särskild anledning att utmana våra samhälliga normer. Tänk dig en man som får höra att hans fru har haft en affär med en kollega på jobbet, var på han tappar befattningen och ger frun en örfil. I juridiska termer är det tal om en misshandel, och varken du eller jag skulle väl rynka på näsan om kvinnan gjorde en polisanmälan. Men hur skulle du tänka om rollerna var omvända, det vill säga att kvinnan ger mannen en örfil när hon får höra om hans affär på jobbet. Har han då förtjänat örfilen, eller ska han vända sig till polisen för att göra en anmälan?

Eller tänk dig följande scenario. En kille talar om för sin tjej att hon måste sminka sig bättre, göra sig av med den urringade favorittröjan och byta ut kjolen mot ett par byxor. Ringer det några varningsklockor? Och så vänder vi på steken igen, tjejen talar om för sin kille att han måste raka sig, dra en kam genom håret och kasta bort den välanvända collagetröjan. Hör du fortfarande varningsklockor?

Det är den här typen av ämnen som vi resonerar om i ämnet beteendevetenskap. Etik, moral, normer och värderingar är intressant på så vis att de skiljer sig åt beroende på var, när och hur du är uppvuxen. Håller du med?

Går som tåget, 19 januari

Det börjar dra ihop sig till tenta, som någon humorlös person förlagt till lördag klockan 08.00. Till dig som inte riktigt hängt med i mina bloggsvängar på sistone, det handlar alltså om att vi ska examineras i tioveckorskursen psykisk ohälsa, missbruk och social utsatthet.

Jag hade en plan inför tentan. Planen var att förlägga större delen av mitt tentapluggande till en tågresa tur och retur till Skövde, samt den ensamma och sysslolösa hotellnatten som där till hörde. Planen sprack då det visade sig att det är oerhört sövande att åka tåg, samt att konferensresor med Polisförbundet inte alls är så sysslolösa på kvällstid som jag tidigare trott.

Således sitter jag denna vecka kvar i samma båt som föregående vecka, och det är nu hög tid att komma igång med pluggandet. Men va fasiken, det kommer ju en dag imorgon också…

Civilkurage, 18 januari

I helgen styrde vi in på Armémuseum på Riddargatan, ett besök som planerats sedan fem år tillbaka. Bättre sent än aldrig, ett ordspråk som används allt för sällan i vår moderna och jäktade värld. Hur som helst, på Armémuseum fick jag lära mig mer om vår svenske hjälte Raoul Wallenberg och de välgärningar han tog sig an i Budapest under slutet av andra världskriget. Oerhört intressant att lyssna till berättelsen om denne mytomspunne man. På plats i museet fanns hans halvsyster som bidrog till den fascinerande berättelsen.

Vad jag framförallt tog till mig var hennes syn på hjältemannaskap. Du förstår, hon sa så här: ”Hjälte…? Han var bara så som en människa ska vara”. Det är naturligtvis inte så att hon vill förringa det faktum att han räddat livet på tiotusentals människor under krigets slutskede. Nej, hon menar snarare att det är ett uttryck av civilkurage som alla människor borde ha. Civilkurage är ett viktigt begrepp, som jag kan tycka blir allt svagare i samhället. Det är trots allt i mångt och mycket bristen på civilkurage som ger bovar och banditer utrymme att härja fritt på våra gator.

Om ett par veckor får vi på Polishögskolan besök av en man som överlevt koncentrationslägret i Auschwitz. När jag pratade med honom här om dagen förstod jag hur mycket civilkurage betyder för människors liv, bokstavligt talat alltså. Vi pratar en del om civilkurage på polisutbildningen, och vad det betyder för oss. Vad betyder det för dig?

Julskinkan är historia, 4 januari

Plötsligt sitter vi där igen, samlade i skolans aula. Julskinkan har knappt hunnit passera matsmältningsapparaten när utbildningen på nytt drar igång här i Sörentorp. Det är inte tal om att mjukstarta året, som inleds med en tre timmar lång föreläsning om ond bråd död. En läkare från rättsmedicin går igenom alla tänkbara former av dödsorsaker, med tillhörande detaljerade bilder. Vasst våld, trubbigt våld, drunkning, köld, brand, strypning, hela paketet. Frågan är om man någonsin kommer att vänja sig vid att se vanföreställda och avlidna kroppar. Jag vet inte.

Om en vecka är det min tur att besöka bårhuset där vi ska konfronteras med livlösa människokroppar. Som en del i utbildningen ingår att känna på likstelhet, känna igen likfläckar och betrakta olika långt gångna likomvandlingar. Likomvandling är för övrigt ett lite snällare ord för kroppens förruttnelseprocess, som sätter igång i princip i samma stund som livet lämnar kroppen. Det här med döden är ett av de inslag jag minst uppskattar med polisyrket. Men det är väl som med alla yrken, att det finns mindre uppskattade inslag. I mitt tidigare yrke var det bokföringen…

Nytt år, nya utmaningar!

Tomten är efterlyst, 18 december

Ibland känns det som om tiden praktiskt taget står still. Du vet, den där gången när regnet faller allt för tätt, den iskalla vinden ligger på rakt i ansiktet och du väntar på bussen som ska komma om fem minuter. Det kan ju kännas som en hel evighet.

På Polishögskolan är det dock precis tvärt om. Här går tiden så rasande fort att du med nöd och näppe hinner ta ett par andetag på fem minuter. Jag kan inte riktigt förstå att det redan är årets sista dag på skolan, och att tomten just i skrivande stund slår in de sista julklapparna och är i full färd med att lasta säckar i släden. Herre gud, det känns ju som att vi knappt hunnit påbörja terminen efter sommaruppehållet. Det kan antagligen ses som ett starkt bevis på att utbildningen är väldigt rolig, tror du inte?

Igår hade Studerandeförbundets föreläsningsserie säsongsavslutning, Hasse Aro från Efterlyst var siste talare att kliva upp framför publiken i aulan. Och vet du vad, han hävdade att minst tio mord samt ytterligare ett par tusen övriga brott klarats upp tack vare Efterlyst som nu till våren sänts i hela 20 år. Tiden går, som sagt.

Ja ja, egentligen skulle jag bara önska dig som söker till Polishögskolan en riktigt god jul. Och om det är någon annan som läser bloggen, god jul även till dig. Hoppas tomten ger dig det du önskat dig, vare sig det är en bidé, bäver eller Alladin-ask.

Och med risk för att uppfattas som lite pretentiös så vill jag avsluta med en uppmaning. Visa lite extra kärlek och omtanke för dina medmänniskor under julhelgen. Säg hej till en hemlös, håll upp en dörr och le åt en äldre dam, ge din mamma en extra kram. Sprid lite extra värme helt enkelt, det är ju så himla enkelt!

God jul allesammans!

Du är inte riktigt stabil, 17 december

Polisen åker inte helt sällan till personer som mår psykiskt dåligt och som följd av detta behöver psykiatrisk vård. Under vissa omständigheter har Polisen både en möjlighet och skyldighet att med tvång se till att den som är i behov av vård faktiskt får det. Du har naturligtvis hört om det uppmärksammade fallet med konstfackstuderande Anna Odell. Hon låtsades vara en sådan person som polisen med tvång skall föra till psykiatrisk vård. Hon ville kalla det för konst. Konstigt, anser jag.

Lagen som behandlar detta är LPT, eller Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård. Idag har vi övat praktiskt på just denna lag, i en av lägenheterna på Lagtorget. Som polis har man att ta ställning till två saker, om personen lider av en allvarligt psykisk störning samt om personen är farlig för sig själv eller någon i sin omgivning.

Att avgöra om en person lider av boarderline, scitzofreni, grandiosa vanföreställningar eller psykos är sannerligen ingen enkel uppgift. Men övning ger färdighet, så är det ju.

Övning på lagtorget

Underhållande Rikspolischef, 5 december

Polisanställda har ett eget fackförbund, Polisförbundet, som antagligen har högst medlemsprocent av alla fackförbund i landet. Nära nog samtliga polisanställda är medlemmar, åtminstone 97 procent av dem. På Polishögskolan finns fackförbundet representerat genom ett lokalt förbundsområde för de som studerar på skolan. Genom att vara medlem i förbundet får du bland annat ett mer omfattande försäkringsskydd, stöd och hjälp i olika studierelaterade frågor, hjälp vid skadetillbud, etc.

Men framför allt får du ta del av de föreläsningar som studerandeförbundet arrangerar. I princip varje vecka är det en ny intressant föreläsare som står i aulan och mässar. Rikskriminalpolisen, Säkerhetspolisen, Riksmordkommissionen, Psykiatrin, NOVA-gruppen, Piketen, Nationella insatsstyrkan, Baseball-ligan, Hasse Aro, för att bara nämna några.

Förra veckan hade studerandeförbundet bjudit in Rikspolischefen Bengt Svensson. Förvisso har jag tidigare skakat hand och pratat kort med honom, men hade för den sakens skull inte en aning om att han är så underhållande och medmänsklig. På TV kan han lätt uppfattas som aningen torr, korrekt och styltig, men i själva verket är ju karln fullständigt lysande som högsta ledare för polisverksamheten. Inte minst med hänsyn till att han är oerhört inspirerande och engagerad, i kombination med något som enklast beskrivs som ett levande uppslagsverk om polishistoria. Och en sak som jag har lärt mig är betydelsen av att ta lärdom av historia för att fatta kloka beslut för framtiden…

Bengt Svensson

Examensarbete om bemötande, 4 december

Den ständigt lika glada Jimmy och jag spenderade större delen av fredagen i ett arkiveringsrum på polisstationen vid Torkel Knutssonsgatan. Vi letade efter underlag till vårt examensarbete som har titeln ”Bemötande och dess konsekvenser”.

Liksom titeln skvallrar om är tanken att vi ska söka samband mellan polisens bemötande och dess konsekvenser hos motparten. I syfte att avgränsa vårt arbete har vi valt att undersöka bemötandet vid enklare trafikbrott, såsom bilbältesbrott och mindre trafikförseelser mot trafikförordningen.

Några av de frågor vi söker svar på är om olika bemötanden kan ha olika effekter på brottsprevention (förmå människor att inte begå brott), förtroendet för- och relationen till polisen, benägenheten att neka till brottet, etc. Någon gång i mars ska examensarbetet vara färdigställt, så vi har ju några dagar på oss.

Visste du förresten att Torkel Knutsson var riksråd i Sverige under slutet av 1200-talet, att han dömdes till döden och halshöggs på det som idag är Götgatsbacken.

20.000 ungdomar, 3 december

Storleksordningen tjugotusen ungdomar stormade byggnaden där endast ett halvdussin poliser uppehöll sig. Men även om ljudnivån var hög så blev situationen aldrig riktigt farlig. Byggnaden var nämligen Stockholmsmässan i Älvsjö, ungdomarna var mässbesökare som skulle lära sig mer om eftergymnasiala utbildningsalternativ. Här ibland fanns representanter från landets olika universitet och högskolor, kriminalvården, försvarsmakten och naturligtvis även Polisen.

Nathalie och jag svarade på besökarnas frågor om polisutbildningen och rekryteringen, samtidigt som de fick testa på att lyfta den 77 kilo tunga dockan som är ett av flera fysiska moment under rekryteringsprocessen till Polishögskolan.

Det var både roligt och nyttigt att representera Polishögskolan på mässan, inte minst för att det var så många tjejer och personer med utländsk bakgrund som visade intresse för polisyrket. Det är även nyttig träning att besvara samma fråga om och om… och om igen, utan att för den skull se uttråkad ut. Jag tror att vi klarade uppgiften relativt bra…

Push up, 1 december

Det talas en del om att studerande på Polishögskolan är väldigt träningsintensiva. Kanske kan den här bilden bekräfta ett sådant påstående? Det du ser är ett gäng blivande poliser som tränar armhävningar. Men till skillnad från vanliga armhävningar använder man här sina kollegor i syfte att öka belastningen.

Eller vänta, egentligen tror jag det var en sådan gruppkram i samband med att gänget på bilden klarade bilkörningen. Det är svårt att urskilja, men jag tror mig se Jani, Jakob, Alexander och David någonstans i högen.

Träning?
 

Lucky Luke vs Lucky Lucy: 0-1, 27 november

Emellanåt finns det särskild anledning att lyfta fram enskilda beundransvärda prestationer, och idag är ett sådant tillfälle. Kan du gissa vem som var klassens bästa skytt vid kompetensprovet som jag skrev om här om dagen? Nä, hur skulle du kunna gissa det. Hur som helst så var det faktiskt Ella som smällde högst när det verkligen gällde. Jag kan inte nog beskriva hur vi alla imponerades över hennes fullständiga dominans i skjuthallen. Ella som genomförde sitt senaste resurspass blott ett par dagar innan provet ägde rum. Och resurspassen är till för dem som kan behöva lite extra stöd för att klara av kompetensprovet.

Vad ska man säga, när det verkligen gäller är det en kvinna vi kan lita på! Way to go, Ella…

Pang - Pang - Pang, 23 oktober

På onsdag smäller det. Bokstavligt talat. Jo, för på onsdag är det dags för oss att examineras i skytte. Kompetensprovet, som det kallas, består av tre olika moment. Det första momentet är precisionsskytte från tjugo meter, följt av nödvärnsdraget från sex meter samt avslutningsvis skott från höjd beredskap.

Vid nödvärnsdraget har du vapnet i hölstret, från vilket du på en tid av tre sekunder ska hinna dra, ladda, sikta och skjuta mitt i målet. Höjd beredskap innebär att du har dragit ditt vapen och riktar det mot marken, förberedd att på ett par sekunder höja vapnet och skjuta. Mitt i prick, så klart.

Sammanlagt skjuter du femton skott, samtliga måste träffa målet varav tretton skall sitta centralt med träff i cirkeln. Under avslappnade förhållanden är det ingen sensation om du lyckas, men med lite press och stress som den avgörande examinationen medför så är det plötsligt en utmaning värd namnet. Om jag kommer att lyckas, det får vi veta först på onsdag. Håll tummarna är du snäll…

Don´t do drugs, 20 november

Delkursen som vi just nu läser heter ”Psykisk ohälsa, missbruk och social utsatthet”. Här får vi bekanta oss med olika psykiatriska begrepp så som schizoaffektivt syndrom, antisocial personlighetsstörning, borderline, m.fl. Studerandeförbundet på Polishögskolan arrangerade en riktigt värdefull föreläsning som rätade ut en hel del frågetecken kring just dessa begrepp. För det här med psykisk ohälsa är inget du snyter rakt ur näsan en blåsig novemberdag, I´ll tell you that much.

Drogmissbruk är ytterligare ett inslag i kursen som fängslar mig. Med handen på hjärtat hade jag mycket dålig koll på droger innan jag började på utbildningen, i sådan utsträckning att jag faktiskt inte kände till skillnaden mellan narkotika och kokain. Som en del i utbildningen får vi klämma och känna på både droger och diverse tillbehör som används till missbruket, och idag vet jag så klart att kokain är ett narkotikaklassat preparat. Typ.

På det hela taget är det sant som jag brukar säga, att polisutbildningen är oerhört allmänbildande…

Narkotikaklassade preparat

Bullar i ugnen, 17 november

Emma tycker att det luktar jäst. Jag vet inte hur hon brukar baka sina bullar, men i min värld finns det ingen som helst släktskap mellan doften av jäst och stanken av likvätska. För jo, det var just likvätska vi fick vädra näsan med under dagens övning i kriminalteknik. Tänk dig den mest vidriga odör som biter sig fast i näsan och varar hela dagen lång. Brrr.

En man hade tagit sitt eget liv i bostaden genom att linda in sig i elkablar som kopplats till vägguttaget. Jag protesterade först mot den orealistiska övningen, men fick hastigt svälja mina ord då det visade sig att scenariot var hämtat från ett verkligt fall.

I lägenheten fanns en hel del spår som om de lades i rätt ordning, bit för bit, talade för att det just var tal om ett självmord. Den här gången blev det därför inte aktuellt med något gripande. Emma hade dessutom bråttom hem, kanske till bullbaket… vad vet jag.