Utbildningen riktar sig till poliser och barnutredare. Professor Ann-Christin Cederborg är kursexaminator och kommer från Institutionen för barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet.
Berätta om kursen Intervju- och förhörsmetodik – barn och ungdomar, steg 2!
– Syftet med kursen är att utveckla polisernas förmåga att få barn att berätta så fritt som möjligt om sina brottserfarenheter. Psykologiska aspekter spelar en viktig roll och vad barn har för kompetenser. I kursen utgår vi från forskningsbaserad kunskap och inkluderar inte bara utveckling och psykologi utan även intervjuteknik. Kursdeltagarna ska lära sig att reducera ledande och suggestiva frågor och använda öppna frågor i så stor utsträckning som möjligt för att undvika påverkan på barnens berättelser. Efter att poliser bett barnen att fritt berätta om sina erfarenheter ska de följa upp barnens svar med specifika frågor för att få en så detaljerad version som möjligt.
Hur är utbildningen upplagd?
– Det är flera olika ämnen som dyker upp i den här kursen. Vi diskuterar bland annat tolkens roll, kroppsspråk, juridiska perspektiv och pratar även om barn med speciella behov, till exempel barn med neuropsykiatriska eller intellektuella svårigheter.
– Saker går hand i hand. Vi har haft en hovrättsdomare som föreläsare som berättade om hur en jurist tänker kring barnens berättelser. Polisens arbete är av stor vikt och måste hålla måttet för en juridisk prövning. Domstolar förväntar sig sammanhängande och detaljerade berättelser av barnen.
– I kursen försöker vi att koppla ihop teori och uppgifter. Kursdeltagarna arbetar med sina egna förhör och analyserar sin egen utveckling. Vi har också haft olika föreläsningar, rollspel, diskussioner och presentationer av deltagare.
Vad är enligt din åsikt det viktigaste när man ska förhöra barn?
– Det allra viktigaste är en öppen bemötandestil och kunskap om barn; att låta barn berätta så fritt som möjligt om sina erfarenheter via öppna frågor.
Vad ska man INTE göra?
– Men ska inte lägga berättelsen i barnens mun och inte konfrontera eller ifrågasätta dem. Det väcker tveksamheter när man pressar barn.
Vad hoppas du att deltagarna har fått ut av den här kursen?
– Jag hoppas att de har fått en god självkänsla och är proffsiga barnintervjuare och att de känner att de har fått ett verktyg när de ska möta barnen som utgår från kvalitetssäkrade kunskaper.
Birgitta Engberg är kursansvarig från Polishögskolans sida och har i många år varit engagerad i barnfrågor.
– Av de tre utbildningar för barnutredare som PHS har i uppdrag att genomföra, ger de första två högskolepoäng, berättar hon. Den tredje kursen är en återkommande fortsättningsutbildning som deltagarna ska gå vart tredje år för att utvecklas.
Vad har ni fått för respons på utbildningen från deltagarna?
– Vi har fått utmärkta utvärderingar. Den här gången har genomsnittet på varje fråga varit ungefär 4,5 på en femgradig skala. Jag handledar utifrån de olika personernas specifika situation och förmåga och det brukar vara uppskattat.
– En respons som brukar komma efter att de är klara med utbildningen är att de skickar domar från tings- och hovrätt där domstolen har uttalat sig om hur de tycker att förhöret har genomförts. Inte sällan skriver domstolen att förhören har genomförts på ett föredömligt sätt, att det inte ställts några ledande frågor och att barnen har fått stor möjlighet att beskriva fritt vad de har varit med om.
Vad tycker du själv om kursen?
– Jag är mycket nöjd med kursen. Vi har utbildat många omgångar sedan starten 2007, jag tror vi är över 100 personer nu. Och tänker man att det finns ungefär 300-350 barnutredare igång samtidigt i Sverige så har vi nått fram med intervjumetodiken till en tredjedel. Det känns som ett gott resultat!