På måndag kliver de in genom grindarna i Sörentorp. I sina händer håller de utskrivna områdeskartor men får snart fråga sig fram till byggnad 16.
De tittar på varandra men säger inte så mycket. ”Var inte det han som jag såg på fystestet?”, tänker någon. De står i köer för att få passerkort, de visar sina legitimationer och blir matade med information.
I aulan informerar rektorer, lärare och facket och när studentföreningen presenterar sig så visslar någon äldre elev ledmotivet till filmen Polisskolan.
Det känns som en evighet sedan jag själv gick igenom denna procedur. Men faktum är att det bara är fem ynka månader sedan som jag och mina klasskamrater var helt färska på PHS. Vi var också spända, förväntansfulla och förvirrade.
Efter tisdagsinnebandyn tidigare i veckan satt vi och diskuterade lite om livet på PHS. ”Jag hoppas att vi lär oss lika mycket i andra terminen som vi har gjort under den första”, sa Emil. Själv har jag svårt att se hur det ska gå till men givetvis hoppas jag att så blir fallet. När vi i början av den första terminen fick titta på några olika scenarier så hade vi inte en aning om ifall poliserna gjorde rätt eller fel, något som vi nu skrattar åt.
I tisdags hade vi slutövning och många, däribland jag själv, var lite besvikna efter vissa övningar eftersom vi tyckte att vi borde ha presterat bättre. Och då är det inga grova missar vi pratar om. Med tanke på vilken utvecklingskurva vi borde ha efter en termin så inser jag att vi kommer att vara mycket väl förberedda när vi är färdiga på PHS efter fyra terminer.
På måndag rivstartar vår andra termin och under våren får vi jobba med bland annat utbildning i vapen, förundersökning, radio och kriminalteknik. Det ser ut som en tuff termin men nu är vi varma i kläderna och hittar till byggnad 16 i sömnen.
/Andreas
Läs fler av Andreas blogginlägg här.
