Som jag har skrivit tidigare här på bloggen så känns alla ämnen intressanta och relevanta men jag, och många med mig, har fastnat för bastaktik. Orsaken till detta är nog att man får känna att det är på riktigt.
När jag pratar om bastaktik så är det den praktiska delen jag syftar på. Teorin är intressant men det är att vara ute och ”patrullera” som är det roligaste.
Hur går det då till? Ja, jag kommer inte i detalj att gå in på vad vi gör rent taktiskt eftersom ”man inte ska bjuda sina fiender på fördelar”, som en klok lärare proklamerade. Men i stora drag handlar det om att vi delas in i patruller om två personer. Varje patrull får sedan tre case att jobba med, ett i taget. En lärare ger oss förutsättningarna, till exempel att en hotad kvinna har ringt och sagt att hennes kille är på väg dit för att slå ihjäl henne med en yxa. Därefter får jag och min kollega någon minut på oss för att lägga upp taktiken. Sedan är det dags att skrida till verket och lösa situationen – med eller utan verktyg.
Vilka som spelar figuranter varierar, det kan vara klasskamrater, andra studenter, lärare eller skådespelare.
Efteråt blir det analys, antingen självanalys med hjälp av inspelad video, eller direkt på plats tillsammans med lärare.
Vi har snart klarat av fyra månader här på PHS och jag märker oerhört stor skillnad mellan våra första praktiska övningar och de vi nu genomför. Utbildningen har verkligen gjort att vi har utvecklats enormt mycket och vi börjar så smått att likna riktiga poliser. Men ännu har vi mycket kvar att lära förstås.
/ Andreas
Läs fler av Andreas blogginlägg här.
