Idag besökte några av oss elever polisstationen i Rosengård i Malmö för att genomföra en intervju om brottsförebyggande arbete inom polisen. Enligt beskrivningen av vår inlämningsuppgift (som ska lämnas in 2 januari – god jul!) ska vi inrikta oss på ett problemområde som innefattar en aspekt som berör frågor om mångfald och etniska minoriteter. Visserligen gör alla distansare samma uppgift, oavsett om man är för Norrbotten, Dalarna, Västra Götaland eller Skåne, men det känns som att vi som har någon storstad inom länet har lite större möjligheter att hitta ett närpolisområde som har just denna problematik.
Tanken är också att denna typ av uppgifter ska vara en del av det PHS kallar storstadssatsning där vi i Skåne tillsammans med Västra Götaland ska specialisera oss något på ”förortsproblematik”. Vi vet inte själva så mycket om hur denna specialisering kommer se ut för oss i verkligheten, det har varit lite fram och tillbaka från skolans sida, men vi hänger på!
Det var en väldigt intressant intervju. Det var väldigt givande att få höra hur poliserna som själva arbetar i Rosengård ser på problematiken där i förhållande till den bild som målas upp i media. Jag inser att media visar en bild av Rosengård som inte är hela sanningen alltid…
När vi satt där tänkte jag på två andra saker som inte hade direkt med intervjun att göra.
1. Att det känns som man har väldigt långt kvar innan man är färdig polis. Jag ser upp till de poliser vi möter. Så mycket erfarenhet och så många insikter om tillvaron. Det finns enormt mycket kvar att lära och inte ens när vi står där en dag på examensdagen kommer vi vara fullärda. Polisyrket fascinerar verkligen mig. Det är aldrig slut på utveckling och utmaningar!
2. Det slår mig ibland att jag sitter där mittemot poliser som jag sett upp till länge. Det kan kännas snudd på overkligt ibland. Plötsligt är vi på väg att bli ”en av dem”. Det är inte ovanligt att vi redan kallas ”kollegor” av färdiga poliser trots att vi ”bara” är studenter.
Ja, intervjun i början av denna tisdag fick mig att (återigen) fundera mycket på mitt kommande yrke. Dessutom påminde tidningen Metro mig idag om antagningstesterna vi alla gick igenom och den tuffa konkurrensen. Bara ca 5 % kommer in på utbildningen. Och än så länge är jag tacksam för att jag fick chansen och fick en av platserna.
Läs fler av Charlottes blogginlägg här.
