Spår av en hel förmiddags
handfängslande
En hård förmiddag på självskyddet idag. Träningen har trappats upp något och allvaret är lite större. I termin ett lärde vi oss grepp och försvarstekniker, termin två har för oss hittills inneburit slag med batong, handfängsel och nedläggningar på marken. Det innebär också mer kommenderingar för att kunna göra ett ingripande. Efter idag hade jag nästan lika ont i halsen som i kroppen. Oavsett om man agerar polis eller bråkig figurant blir det lätt mycket skrik och bestämda toner.
När vi nu börjat använda de hjälpmedel som polisen har, har också tankarna på framtida våldssituationer bosatt sig i hjärnan. Jag tänker på framtiden då detta är på riktigt. Även under kontrollerade former är det svårt, mycket att hålla reda på, många saker att hantera… hur blir det inte sedan? Det gäller att vara väl förberedd och behärska det vi lär oss nu väldigt bra.
Fick också en tankeställare när jag tittade på Veckans Brott igår kväll. Det handlade om polismord… Vi har valt ett yrke som bitvis är farligt, där vardagen på arbetet innebär ett stort risktagande och där det händer att poliser mördas i tjänsten. Men det går inte att tänka på alla risker som finns, det finns risker överallt. Jag tänker på varför jag valde att bli just polis och vill att det ska vara min drivkraft genom hela yrkeskarriären. Trots allt är det farligaste yrket jordbrukare eller skogsarbetare och de har jag inga planer på att arbeta med, inte ens som sidokarriär ;)
Läs fler av Charlottes blogginlägg här.
