Då har vi haft vår första skyttelektion där vi fick skjuta ”på riktigt”. Innan har vi haft två lektioner där vi bara har tränat ”torrt”, som det kallas, utan någon ammunition. För min egen del kändes det som skyttelektionen började redan natten till igår. Uppenbarligen har jag gått och tänkt på denna lektion, där jag för första gången någonsin i mitt liv skulle få skjuta, för natten till igår drömde jag om lektionen vi skulle ha. Och för alla som har haft polisiärt skytte någon gång vet att en av de viktigaste reglerna är att inte ha fingret på avtryckaren förrän det är dags att skjuta. Men i drömmen hade jag fingret på avtryckaren hela tiden! Och inte förrän i slutet på drömmen förstod jag mitt misstag och vaknade i panik och ännu större farhågor om att jag skulle vara helt värdelös på första skyttelektionen…
Nåväl, efter att ha fått ventilera min dröm med mina klasskamrater i bilen på väg till skyttet kände jag är det nu var upp till bevis att jag skulle klara första skjutningen och inte bryta mot regeln om avtryckaren utan istället ha fingret på stommen tills det var dags att avfyra ett skott. Det var en spännande upplevelse att skjuta. Alla moment var som en överraskning och en reaktion genom hela kroppen. Smällen när någon, eller jag själv, avfyrade ett skott fick oss alla att rycka till. Väntan på klappen på axeln, beredd på linjen, ett klartecken att få skjuta mot tavlan – höjd puls, enormt fokus, och så PANG! Första skottet mitt i prick! Antagligen ren tur. Själv blev jag bara överraskad av rekylen som slog mot mina händer och armar, jag förstod knappt vad som hände. Tomhylsor flög hit och dit, avfyrningar med två händer, en hand, tungt tryck, lätt tryck, och slutligen (trots allt) alla skott satt innanför den ring som vi ska kunna träffa. Lättnad!
Trött av fokuserande och överväldigad av denna första upplevelse åkte vi sedan hemåt. Alla ser vi nog redan fram emot nästa lektion. Det ska bli kul! Men framförallt ska det bli intressant, givande och lärorik… inte sant? ;)
Läs fler av Charlottes blogginlägg här.